I takt med att Twitter och andra microbloggar (som min favorit Bloggy 
har blivit allt mer populära så har även länkförkortarna (URL-förkortare, URL shortener, shurls osv), fått en pånyttfödelse.
Det som för 10 år sedan användes som substitut för domännamn (då med namn som come.to/, surf.to/ osv) har idag blivit ett sätt att skicka länkar inom tjänster med teckenbegränsningar. Och det är lika dåligt nu som då.
Det största problemet med länkförkortare är det faktum att man inte kan se var en länk pekar. Om man har tur så länkas allt rätt, men det är inte omöjligt att en sådan länk 1) inte längre fungerar, 2) inte går till avsedd sida eller i värsta fall 3) används för spam, nätfiske (phishing) eller skadlig kod.
Genom att använda sig av länkförkortare så sänker man även värdet av sin egen domän. Visst, de flesta länkförkortare använder sig av metoder som innebär att länkarna bidrar till domänens värde i Google (301-redirects), men den mänskliga faktorn (hur mottagaren uppfattar länken) får man aldrig glömma bort.
Utöver detta tillkommer faktorer såsom att en tredjepart (den som tillhandahåller länkförkortaren) får kontroll över dina länkar (och kan radera/styra om dem, både medvetet och omedvetet) samt olika frågor kring sekretess och juridik (vem äger t ex rätten till länken och användarna av länken?).
Att länkförkortare har blivit populära igen har givetvis en orsak. Syftet med dem är bra, men genomförandet är dåligt. Som tur är finns det bättre alternativ.
RevCanonical (rev=canonical) är ett rätt så nytt koncept/idé. I praktiken innebär det att man skapar alternativa (och kortare) länkar (eller sidor) under sin egen domän, som länkar vidare till den ”riktiga länken” (med 301-redirect).
Så här fungerar det:
När man skapar en sida så skapas det även en länk. Länken kan utformas på olika sätt, antingen manuellt eller automagiskt. Länken till just denna sida (detta blogginlägg) har skapats av WordPress och ser ut så här:
http://sulo.se/2009/04/16/lankforkortare-ar-skit-har-ar-ett-battre-alternativ/
Denna länk är 78 tecken lång. Det innebär att jag har kan använda ytterligare 62 tecken om jag vill skicka länken på t ex Bloggy. Med dessa tecken ska jag kort förklara vad länken handlar om, vilket är långt från enkelt. Enbart detta stycke innehåller t ex 268 tecken.
Nu kan jag istället använda mig av ett RevCanonical-tillägg till WordPress, för att på så sätt skapa en länk som ser ut så här:
http://sulo.se/p873/
Och hux-flux så kan jag använda nästan dubbelt så många tecken för att beskriva vad min länk handlar om. Detta samtidigt som jag själv har full kontroll och de som ser länken även förstår vilken domän den går till. Smart va?
Eftersom jag använder WordPress.com så fungerar rev=canonical inte med sulo.se (än så länge), men för andra WordPress-sidor som jag jobbar med så är RevCanonical-tillägget obligatoriskt här framöver.
Jag hoppas att du gör detsamma och sprider ordet om rev=canonical, så att vi slipper det länkhelvete som länkförkortarna leder till.
Hur enkelt är det egentligen att använda separata utrymmen (läs: olika domäner/subdomäner och FTP-konton) för att hantera materialet för en hemsida? Och hur fungerar det med ett publiceringssystem, såsom WordPress eller Joomla? Vad händer om en plattform inte fungerar? Fler plattformar tenderar att leda till fler problem.
