Diskriminerande diskriminering

Igår hade jag en kort, om än intressant, diskussion på Twitter om diskriminering på jobbet.

Efter att en kund till Surftown hade uttryckt sin besvikelse över safe_mode på deras servrar, genom att kalla dem bögar, tipsade Jonathan Gabor om en krönika som handlade om att stoppa rasdiskriminering på ett café, samtidigt som han önskade att det kunde gälla kunder med fördomar om sexuella läggningar.

Jag tyckte det lät som en bra idé, så jag uppmuntrade honom. Det hela rann dock ut i sanden, till viss del tack vare Twitters teckenbegränsning. Men det väckte en tanke, en tanke som jag tidigare har funderat rätt så mycket över.

När man som tjänsteleverantör erbjuder kunder möjlighet till publicering av material så är det rätt så vanligt att man säger nej till porr. Det är logiskt, eftersom materialet många gånger är stötande och genererar stora mängder trafik (och problem).

Men det finns (mig veterligen) ingen tjänsteleverantör i Sverige som verkligen aktivt säger nej till diskriminerande material. Så länge det som publiceras inte bryter mot vår lagstiftning så är det helt ok att snacka skit om judar, brudar, negrer, bögar, tjockisar osv.

Vi har trots allt vår kära upphovsrätt yttrandefrihet.

Tjänsterna som dessa leverantörer erbjuder har ingen allmännyttig funktion. Det är inte deras ansvar att erbjuda allt och alla sina tjänster. De väljer trots allt själva tjänsternas prissättning, omfattning osv. Vad är det som säger att de inte kan välja sina kunder likaså?

Är tjänsteleverantörerna rädda för att säga nej, eftersom de då själva kan uppfattas som diskriminerande? Eller finns det andra, mer ekonomiska, motiv till det hela? Pengar som pengar, eller?

Det här är riktigt jävla tragiskt.

Om vi ska lyckas stoppa alla former av diskriminering så krävs det gemensamma och ordentliga insatser, både från privatpersoner, företag och organisationer. Så länge diskrimineringen får kvarstå, oavsett hur rumsren den må vara, så kommer den fortsätta förpesta vårt samhälle.

Om jag någon gång i framtiden skulle få för mig att erbjuda någon form av publiceringstjänst så skulle jag tillämpa fullständig nolltolerans vad det gäller diskriminering av kön, religion, etnisk tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning.

Jag skulle sova hur bra som helst om natten och glädjas åt att slippa alla rasister, homofober och trångsynta idioter. Och jag tror nog att mina vanliga kunder skulle vara minst lika glada över det.

Fotnot: det gäller givetvis att inte dra detta till absurdum. För att en nolltolerans mot diskriminering ska fungera måste man sätta upp tydliga riktlinjer och räkna in faktorer som sarkasm, skämt osv (om än att det inte bör tas för lätt heller). Det är inget man gör i en handvändning, inte utan att först praktisera och grunda det ordentligt internt.

8 svar på ”Diskriminerande diskriminering”

  1. Vi har trots allt vår kära upphovsrätt.

    ”Yttrandefrihet” är det väl du menar? 😛

    Personligen förstår jag problemet, även om jag är av åsikten att yttrandefriheten är något som absolut skall, och som definitivt måste, värnas. Självklart kan folk känna sig kränkta av yttranden, men det är i mina ögon absolut inte något som innebär att yttrandet i sig skall begränsas på något sätt.

    Man ger sig ut på en fruktansvärt tunn is om man skall börja begränsa yttrandefriheten (även om den redan i dagsläget har inskränkningar), eller hur?

    Dessutom vetitusan om det ens är diskriminering till att börja med…

    Diskriminering i juridisk mening är det när en person utsätts för negativ särbehandling utan giltig grund, av skäl som beror på personens könstillhörighet, etniska tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuella läggning eller funktionshinder.

    Källa: Wikipedias sida om diskriminering

    Att göra negativa uttalanden är i mina ögon inte att särbehandla, eftersom jag anser att ”behandling” antyder något betydligt mer konkret än att uttrycka åsikter.

    Trakasserier kan jag gå med på att det eventuellt kan räknas som, men där får man se till varje enskilt fall tycker jag.

    Att förbjuda uttryck av åsikter är farligt.

  2. Att godtyckligt avgöra vad som är rätt eller fel tycker jag inte är en bra väg att gå. Nu är jag självklart emot all form av diskriminering, men så länge sidan inte innehåller något olagligt så ser jag inget fel i det. Och är innehållet olagligt så är det ju väldigt enkelt att stänga ner den (i alla fall om det är du som är tjänsteleverantören).

    Sen håller jag inte med dig om att det på något sätt skulle vara ”logiskt” att säga nej till porr. Det är helt frivilligt att titta på den och angående problemet med mängden trafik så är det snarare sidägarens problem än någon annans. Webbhotellet ska ju självklart ha klara gränser för hur mycket trafik en kund får använda och hur den sedan används ska dom inte bry sig i.

    Nej, bort med godtyckliga ”moraliska regler”.

  3. Ajaj, det känns riktigt läskigt att läsa att du skulle vilja göra dig till moralpolis över vad andra publicerar på Internet. Självklart skulle det kunna vara din fulla rätt, precis som du som festarrangör bestämmer vilka som ska få komma in i lokalen, men det är ju PRECIS detta vi vill undvika när vi försöker göra Internet fritt för alla.

    Sen säger du att du skulle vilja ha ”tydliga riktlinjer” – men är det inte just detta som är omöjligt att genomföra? Det som är OK för dig är inte OK för en annan, och det som är OK för en annan är inte OK för dig. Ska du t.ex. ha sidor med religiös information på ditt webbhotell? Ska du tillåta information om sexuella övergrepp? Ska du tillåta bilder på vapen?

    Det enda som är ”logiskt” är att följa lagen. Annars är du inget webbhotell utan bara en kille med en egen server.

    /M;

Kommentarer är stängda.