Romans för timmen

Sitter på bussen, på väg hem från eftermiddagens och kvällens äventyr. Det har varit en omtumlande och rolig resa.

Jag har en ny affärsidé, en riktigt bra sådan. Var i eftermiddags på besök hos en vän för att se om hennes lilla företag kan bli en testkanin. Frågan är inte om det lyckas, utan hur länge det tar innan jag kan försörja mig på det. Grötkapital som sagt. Mer om det senare.

Roman Pixell är en trevlig prick. I kväll anordnade han, med stöd från Mobilstart, ett partaj för oss som var på 24hbc (och några till). Det var många vänliga ansikten, god öl och skön musik. Det är värt att notera att Roman röker pipa.

24hbc reunion24hbc reunion 224hbc reunion 3

Rackarns att kameran i iPhone är så klen. Och att telefonen hänger sig, med 10 missade samtal och 4 irriterade meddelanden från fästmön som följd.

Det vackra företagandet

Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Att spela fotboll är på många sätt som att driva ett företag. Det är ett strategiskt och vackert spel, med många individuella och gemensamma faktorer, som är direkt och indirekt avgörande för lagets (företagets) framgång.

Denna vecka har två fotbollsspelare i två av mina favoritlag gjort helt underbara mål. Även om ni alla inte uppskattar fotboll, så kan ni säkert förstå skönheten här.

Först ut, en klassisk frispark från David Beckham i Milan. Den skruvas, helt otroligt, in i ”fel hörn”. Oväntat och extremt effektivt (återigen, tänk företagande).

Sen har vi världens bästa fotbollsspelare, Steven Gerrard i Liverpool. Det vackraste här är inte målet, utan framspelningen från Fernando Torres. Ett snabbt, vågat och osjälviskt tilltag för lagets (företagets) bästa.

Är jag den enda som tänker i dessa banor? Nej, på samma sätt som företagsledare över hela världen flitigt studerar The Art of War (jag kan även rekommendera den), så studeras den likaså av fotbollstränare/spelare.