…är betydligt överdrivet, som Mark Twain uttryckte sig.
Den senaste tiden har min aktivitet varit låg, både här och på diverse mikrobloggar. Det beror på att jag har arbetat intensivt med min nya affärsidé. Mycket har hänt på kort tid, efter en längre tids undersökningar och studier, och jag tror mig bestämt kunna vara klar med en första prototyp redan denna vecka.
Mer information följer redan i nästa blogginlägg.
Ja, nu är det dags att avslöja vad det är jag arbetar med. Eller åtminstone delvis.
För ungefär 1 1/2 månad sedan blev jag anställd till 80 % för att utveckla en helt nytt affärsidé. Det är ett uppdrag som rymmer allt från projektering och planering till praktiskt utförande och marknadsföring. Då det är en rätt så självständig roll så har jag arbetat med allt från teknik och kodknackning till strategier och marknadspositionering.
Det har helt enkelt varit perfekt för mig.
Till min hjälp har jag två oerhört skickliga och drivna entreprenörer, som stod för den ursprungliga idéen och som har bistått mig under denna tid. Den ena är extremt tekniskt kompetent, medan den andra har gedigna kunskaper om försäljning. Det är dessutom två riktigt schyssta lirare och våra värderingar och personligheter har fungerat perfekt ihop. 🙂
Just nu arbetar vi för fullt med att färdigställa de sista bitarna innan den skarpa lanseringen. För att fokusera maximalt på detta kommer jag fr om nu att göra ett (frivilligt) uppehåll i min blogg. När vi kör skarpt så kommer jag fortsätta blogga, både här och för det nya projektet.
Så, vad är det då jag sysslar med? Jag låter min brevlåda få leda er rätt…
NVP, lokaltidningen här ute på Värmdö, rapporterar denna vecka om dödsstöten för Gustavsbergs porslinsfabrik. Fabriken, som sedan många år tillbaka ägs av det tyska bolaget Villeroy & Boch, har nämligen varslat 220 personer.
Även om det är tråkigt att folk förlorar sina jobb så är inte oväntat.
Fabriken har gått väldigt dåligt, väldigt länge. En gång i tiden arbetade praktiskt taget hela Gustavsberg där. Idag är det bara 300 personer som gör det. Många jag känner har arbetat på fabriken, däribland min far och min bästa vän.
Alla har de vittnat om dålig ledning och låg effektivitet.
Jag sökte faktiskt jobb där en gång i tiden. Vad man kunde och ville var inte viktigt. Det handlade istället om att känna tillräckligt många där. Om jag inte minns fel så nämnde jag fem personer, vilket inte var tillräckligt.
Nu är jag, av förklarliga skäl, inte ledsen för det. Snarare tvärtom.
Men att påstå att fabriken i Gustavsberg skulle haft en chans att klara sig, att planera för en framtida nybyggnad/utbyggnad (vilket har varit fallet) och att bli förvånad och bestört över detta varsel… För det måste man vara väldigt blåögd.
Nu hoppas jag att Värmdö Kommun, som är en förebild på många sätt, gör det enda rätta och förvandlar fabriken till ett företagscentrum.
Fabrikens lokaler är många, stora och intressanta. De rymmer hundratals små och stora företag. Kommunen har redan utlovat stöd till de som har varslat. Detta stöd kan skapa jobb, istället för bidrag.
Gustavsberg är en naturskön ort, med bra kommunikationer, knappt 20 minuter från stan (det är närmare än till Kista). Och Värmdö är en av landets snabbast växande kommuner, både vad det gäller nya bostäder och innevånare.
Några hundra förlorade jobb kan bli flera tusen nya arbetstillfällen.
Jag har inte hunnit blogga eftersom jag haft så mycket annat (viktigare) att göra.
Det är den sämsta ursäkt som finns till en dåligt uppdaterad blogg och något som jag aldrig någonsin kommer påstå. Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga på ett tag. Därav tystnaden här.
Att lusten har saknats beror till stor del på att jag jobbat med en annan blogg, eller hemsida, till mitt nya jobb. Det är en riktig WordPress-installation, med alla de underbara möjligheter och funktioner som det erbjuder. Räkna med att min hemsida kommer flyttas från WordPress.com väldigt snart.
Det har tagit fart ordentligt med mitt nya jobb. Vi har inte bara tillräckligt med underlag för en hemsida, vi har bestämt oss för att använda två hemsidor och varumärken (riktade mot olika målgrupper, som ska dra nytta av varandra).
Den fysiska distributionen är nästan klar. Svarstiderna från dessa leverantörer skiljer sig markant från de svarstider jag är van vid. Det, i kombination med viss okunskap från min sida, är den främsta orsaken till att detta inte är helt klart.
Något som däremot är färdigt är vår logotyp. Vi har likaså spikat innehållet i den första (publika) betan och fastställt ett datum för lanseringen. Måndagen den 13:e april (uppskjutet i väntan på svar från externa leverantörer) bär det av, så håll ögonen öppna här framöver. 😉
Till sist så har jag även tagit tag i min egen affärsidé.
Den tidigare utlovade betan har inte dragit igång än, mycket tack vare avsaknaden av en teknisk plattform. Efter mycket om och men och förseningar och brutna löften så har jag kavlat upp ärmarna och börjat rodda i tekniken själv.
Trots att jag inte har sysslat så mycket med tekniken på många års tid så går det förvånansvärt bra. Om jag bara lyckas spendera tillräckligt många kvällar, fredagar och helger med detta så kommer vi dra igång till början av nästa månad. Tidigare anmälda betatestare kommer uppdateras snart också.
Jag känner mig helt mossig i huvudet. Har spenderat större delen av dagen med min mobiltelefon, i jakt på partners och kunder. Det har varit lärorikt på många sätt.
Eftersom mitt nya projekt/anställning än så länge är hemligt så har jag varit lite kryptisk (utan att ljuga) när de frågat vilket företag jag ringer från, syftet med det hela osv. Och eftersom jag har fiskat uppgifter om befattningshavare på större företag så har det varit lite som att ringa för ett TM-företag.
Överlag så har jag blivit vänligt bemött och fått den information jag efterfrågat. Men i vissa fall så har bemötandet varit direkt vidrigt och odrägligt, trots att jag var tydlig om att det inte handlat om någon försäljning utan enbart en undersökande verksamhet (vilket är fallet).
Det här har fått mig att fundera en del.
Jag har själv haft rätt så svårt för telefonförsäljare ibland. Särskilt de som bara kör på, utan vett att fråga om jag har tid för ett samtal. Men jag har aldrig avhyst en person på ett otrevligt sätt. Det är trots allt många gånger inte deras ”fel” att de ringer (de har inte skrivit manuset eller definierat ersättningsnivåerna).
Dagens äventyr har lärt mig två saker: 1) telefonförsäljning/undersökning är inte enkelt, men det kan vara riktigt roligt och 2) att vara otrevlig i telefon är dumt, riktigt dumt.
Mina samtal gav en positiv utdelning till 90 %. Dessa kommer jag förvalta och följa upp ordentligt. Resterande 10 % däremot, de kommer sannolikt att hängas ut och sågas ordentligt vid fotknölarna.