Idag publicerade .SE en liten film som jag vill trycka på. Filmen handlar om Björn Eriksen, mannen som för många är Mr. Internet i Sverige. Det var nämligen Björn som från början hanterade den svenska toppdomänen .se.
Björn fick rätt till .se domänen 1986, efter att ha registrerat denna toppdomän hos InterNIC (föregångaren till IANA/ICANN). Han var ensam herre över .se, med viss hjälp från KTH, fram till 1997. Då lämnade han över ansvaret för .se domänen till II-stiftelsen.
Enligt utsago (på fyllan) från en högre position hos .SE så överlät Björn .se domänen via ett mail. Detta mail försvann sedermera i en datorkrasch. Så under en tid var .se domänen juridiskt sett ”hemlös” (till dess att II-stiftelsen upprättade ett formellt avtal med ICANN). Det ni. 🙂
Härliga tider.
Överlåtelsen mellan Björn och IIS gjordes genom en mailväxling mellan Björn och Jon Postel 1997.
Nja, hemlös, så var det aldrig. Och vem en delegering tillhör står i den administrativa databasen hos förälderzonen. Där är det aldrig ”tomt”. Och ett annat litet detaljfel i texten ovan är att den mailväxling som skrivits nu mellan .SE och ICANN inte har något direkt med delegeringen att göra. Jag tolkar det mer som en ”letter of intent” än ett avtal. Och innan dess fanns det inget ”formellt avtal” heller, utan bara det faktum att .SE delegerats till innehavaren, dvs II-Stiftelsen, och tekniskt till de namnservrar som .SE har.
Jag borde nog gräva fram lite mail och skriva ner en gång för alla hur det egentligen gick till…de dagarna som slutade med att vi kunde se att IIS var innehavare när man kollade i Whois.
Det papper som ni skrivits mellan IIS och ICANN kallas för Accountability Framework och går ut på att båda parter säger ”vi vet att ni finns men vi har inget som formellt reglerar någonting mellan oss”.