Det här är min ThinkPad x100e, en dator med 11,6″ skärm (1366×768), dubbla AMD64-proppar, 4 GB RAM, en rymlig SSD-disk och ett inbyggt 3G-modem. Som operativsystem använder jag Xubuntu, en variant av Ubuntu.

Det här är en liten, lätt, snabb och extremt tålig dator. Enda nackdelen är att batteriet bara håller ca 5 timmar. Allt som allt har den kostat mig knappt 9 papp.

Nu kanske du undrar varför jag berättar detta?

De senaste 5-6 åren har jag varit en högljudd förespråkare av Apple och deras datorer. Det var främst ren bekvämlighet, då deras datorer ”bara fungerar” (när datorer i min omgivning inte fungerar så brukar jag vara den som får fixa det), men även kopplingen till BSD, öppna standarder och underdog-stämpeln spelade in.

Men nu har jag tröttnat på Apple.

De har nämligen utvecklats till den värsta formen av mjuk- och hårdvaruföretag i mina ögon. Apple har successivt dödat sin koppling till öppen källkod. Deras datorer är fina att se på, men de håller inte för vanligt bruk. Och masspsykosen som uppstår när de släpper nya prylar blir bara värre och värre.

Apple är idag både större och värre än Microsoft. Men det värsta med Apple är framtiden.

Nästa version av Mac OS X, Lion, kommer att innehålla en App store, motsvarande det som finns till iPhone, iPad osv. Vad som får vara med där, det avgör Apple. Och det här är bara första steget mot en total inlåsning av Apples datorer.

Apples mobila operativsystem (iOS) och vanliga operativsystem (Mac OS X) kommer att vara identiskt inom 2-3 versioner. Det kommer vara en helt låst plattform, med förslavade användare som gemensamt sporrar varandra till att köpa menlösa och idiotiska applikationer. Allt i hopp om ett bättre liv.

Om du frågar mig vad för dator du ska skaffa, då rekommenderar jag en vanlig dator med Ubuntu (eller annan Linux-variant). Det är ett bättre och billigare alternativ. Allt vi gör med våra datorer – med undantag för vissa spel – kan man göra med Ubuntu.

Linux är för fria människor. Apple är för slavar. Vad väljer du?

Hur borstar du dina tänder? Så här borstar jag mina tänder:

Nästa vecka ska jag visa hur jag diskar. Missa inte det.

Jag har tidigare berättat hur man kör flera webbplatser under samma installation med Multi-Site och Domain Mapping i WordPress 3.0. På detta sätt kan man skapa webbplatser på subdomäner under en (1) domän, samt på en massa olika domäner.

Men hur gör man om man även vill ha subdomäner till olika domäner? Dvs, både tjenixen.sulo.se och tjaba.sulo.nu. Jo, man sätter upp flera nätverk i WordPress. För detta använder vi ett tillägg som heter WP Multi Network.

WP Multi Network allows cape wearing super admins to create new network collections of sites, allowing for infinitely extensible site, network, and domain arrangements.

Installera och aktivera tillägget som vanligt. Du kommer därefter att få upp ett nytt menyalternativ, under Superadmin, som heter Networks.

På denna sida skapar och hanterar du enkelt flera nätverk i WordPress.

För att hantera webbplatserna i ett nätverk (t ex om du vill skapa subdomäner), klicka på numret i kolumnen Webbplatser (det här är lite otydligt). Du kan även omfördela webbplatser inom dina nätverk under länken Assign Sites (som visas när du för muspekaren över ett nätverk).

Fördelen med flera nätverk i WordPress är att man kan ha samma användare, teman, tillägg osv för samtliga webbplatser i nätverket.

Hela havet stormar i WordPress-Sverige. Eller nästan. Det har åtminstone hänt ett par riktigt intressanta saker den senaste veckan, som du inte bör missa.

• WordCamp Stockholm 2010 är på gång
  Datum, plats och pris är spikat för Sveriges första WordCamp. För 750 kr får du två dagar fullproppade av WordPress. Hela schemat kommer i helg, men redan nu är det värt att boka en biljett. Om det inte vore för att jag är i Göteborg denna helg så hade jag varit med som talare. Så gör mig avundsjuk, häng med på WordCamp Stockholm 2010!
• Ommöblering hos We Up North
  Andreas Karman är en kille med bra musiksmak, taskiga sportsliga sympatier och grymma kunskaper om WordPress. Hans kompanjoner Erik Pettersson och Andreas Karlsson har lämnat deras gemensamma företag, samtidigt som Robert Lord har kommit in, vilket har satt rejäl fart på We Up North. Jag gläds åt det, lägger in deras blogg i mina WordPress-länkar och önskar hela gänget lycka till!

Har jag missat något som berör WordPress i Sverige? Tipsa mig gärna om det!

Förra helgen firade Loopia sitt 10 års jubileum. Även om jag inte var välkommen till kalaset (tillsammans med andra tidigare medarbetare) så kan jag inte låta bli att hylla det företag som jag har lagt ner både hjärta och själ i, under den största delen av mitt yrkesliv.

Loopia hette från början NetConnect och var en återförsäljare till Digikom. Det var dock bara ett namn i mängden, så Sam Nurmi satte ihop ett nytt namn. Han försökte först få igenom Loop Interactive – men lyckades inte – så han förkortade det till Loopia.

Sam arbetade vid denna tid på Makalös, där även jag fick anställning. Vi blev snabbt goda vänner och när han fick loss kapital till egna datorer så hjälpte jag honom att sätta upp de första servrarna till Loopia. Det ena ledde till det andra och till slut satt vi i ett litet och stökigt rum, fullt med datorer, och lekte webbhotell.

Lekte är dock väldigt missvisande. Faktum är att vi arbetade hårdare, smartare och mer målinriktat än någon annan i branschen.

Loopia var mer än bara ett arbete. Sam och jag umgicks flitigt även utanför jobbet. Jag har till denna dag aldrig träffat en så driven, övertygad och dedikerad entreprenör som honom. Även om jag och övriga medarbetare hade del i Loopias framgång så hade ingenting hänt utan Sam.

Seriositeten till trots, vi hade även våra mindre seriösa stunder.

Jag minns t ex hur vi förfestade och surfade på kontoret en gång. Det var alldeles i början av Loopias verksamhet och det fanns inte tillräckligt med datorer åt alla, så en tjej surfade på en Windows-server. När vi gick därifrån så stängde hon av datorn, men Sam upptäckte det i sista stund.

Vid ett annat tillfälle gick en Windows-server på knäna pga för lite minne. Det var mitt på dagen, så jag stängde av den och drog ut alla sladdar blixtsnabbt, tryckte in det nya minnet och satte på den igen. Plötsligt luktade det bränt – jag hade fått in minnesmodulen åt fel håll. Som tur var fanns det en obränd minnesplats kvar.

En annan gång lyckades en kollega radera alla zoner på vår sekundära DNS-server. Jag minns hans panik, till dess att jag lugnade honom med att vi kunde plocka allt från den primära DNS-servern. Som sekundär DNS-server använde vi f ö min gamla AMD K6-2 350 Mhz med 128 MB RAM och 10 GB HDD fram till 2005-nån gång.

Den datorn fortsatte vi använda även efter det, under namnet s666.loopia.se.

Ett återkommande problem på Loopia var kylan. Vi hade aldrig någon riktig serverhall och kylanläggningen var inte anpassad för vår verksamhet. Jag minns fortfarande hur jag blev inringd till kontoret efter en blöt utekväll, för att öppna alla fönster, dra igång de vanliga fläktarna och till slut däcka på soffan.

Att sova på kontoret var inget ovanligt för mig. Faktum är att jag bodde på kontoret under en månads tid, efter att det hade tagit slut med en flickvän. Det gick rätt så bra, även om ljudet från servrarna (som stod i samma lokal) gjorde det lite svårt att sova. Varmt och skönt var det i alla fall.

Jag skulle kunna rabbla roliga och helt otroliga händelser från Loopia hur länge som helst. Under 3-4 år fanns det inget bättre ställe att jobba på i Västerås (eller resten av landet). Jag är fortfarande fylld av beundran inför den kompetens som vi lyckades få ihop på ett och samma ställe.

Även om vi var ett glatt gäng så hade vi våra mindre roliga stunder.

Jag kommer aldrig att glömma den tomhet och sorg som uppstod när en av våra unga kollegor gick bort. Chaleb, som han kallades, var en ljuspunkt i många liv. Vi saknade och sörjde honom som en familjemedlem.

Idag är Loopia ett minne blott av det webbhotell som, välförtjänt, var bäst i Sverige.

Loopia köptes upp av Active 24 under 2005, med löften om att vi skulle få fortsätta utveckla det som tidigare. Det var tomma löften och Loopia tömdes på pengar för att hålla Active 24 flytande. Något år senare utförde Mamut ett fientligt uppköp av Active 24 och resten är historia.

Idag är Loopia inget mer än en norsk nickedocka.

Om det är något som jag verkligen saknar från Loopia så är det det gamla gänget. Merparten av dem arbetar idag för Sam och Pingdom/Atomia. Endast en av dem är kvar på Loopia (och håller dem flytande).

Det var ett enormt privilegium att få arbeta med dessa människor.

Jag brukar inte ångra saker. Det finns dock en sak jag ångrar från Loopia. Utan att gå in på detaljer så var det en fråga där jag borde ha stått på mig mer. De som var med, de förstår. Om jag hade gjort det så hade Loopia sett väldigt annorlunda ut idag.

Men samtidigt så hade jag inte varit där jag är om det inte var för denna utveckling. Men till skillnad från min tid i Västerås så har jag ett lyckligt privatliv idag.

Oavsett vad så kommer jag aldrig att sluta älska och hylla de människor som byggde Loopia och den tid vi fick tillsammans. Det är som vi brukade säga: en gång Loopian, alltid Loopian. Så grattis till oss!