Jag har slutat snusa. För första gången på närmare 20 år är jag helt nikotinfri, sedan snart två veckor.
Det var inte meningen. Äldsta dottern har emellanåt predikat (såsom barn gör) om hur dåligt det är med snus. Jag har dock inte lidit av det eller känt något behov av att sluta. Det blev bara så helt enkelt.
Fast ”enkelt” är inte rätt ord. Förra veckan var svår, riktigt svår. De första dagarna var min abstinens och irritation riktigt hög. Hade svårt att sitta still och sov knappt alls. Att svärmor kom på besök några dagar och jag hade döttrarna ensam över helgen hjälpte inte heller.
Nu är det bättre. Det är inte bra, men bättre. Har fortfarande svårt att sitta still, men jag kan kanalisera det rätt bra nu. Abstinensen är borta och sömnen är åter (eller ja, så gott det går att sova som småbarnsförälder).
Den enda nackdelen nu är att jag har börjat med (vanligt, nikotinfritt) tuggummi. Är noga med att inte placera det under läppen (för att bryta det beteendet), men har svårt för att inte tugga på något. Och hellre tuggummi än något med socker antar jag.
Så, om någon vet hur man gör för att sluta med tuggummi så lyssnar jag gärna på det. 😉