Årets vinter har inte bara slagit en massa köldrekord, utan även rekord i förjävlighet. Nu brukar jag inte klaga på väder och vind, saker man inte kan rå på, men under denna vinter har vi blivit insnöade, åkt på strömavbrott och så har vattnet hemma frusit, flera gånger om.
Sedan november, då den första snön och kylan kom, har vi i princip frusit konstant.
Nu är det här till viss del självförvållat, då vi bor i en gammal sommarstuga som vi har (försökt) isolerat för vinterbruk. Och det vore inte så illa om det bara var en fråga om kyla.
Men som grädde på tårtan så har vi även skolat in vår dotter på dagis sedan december. Det är ett dagis som ligger åt helvete (Stavsnäs), en omväg på 2-2 1/2 timmar varje dag.
Och med dagisinskolning följer även dagissjukdomar. Förutom förkylning, feber, ögoninflammation och irriterande hosta så har vår lilla ögonsten haft öroninflammation 3 gånger den senaste 1 1/2 månaden.
Jag har VAB:at hälften av denna vinter. Det är ingen höjdare på ett nytt jobb och allt.
Hur som helst.
I början av maj kommer vi få en dagisplats som ligger 10-15 min hemifrån. Till dess lär kylan även ha släppt taget. Och i sommar ska jag se till att vi isolerar allt som bara går att isolera här hemma. Till dess får vi frysa och muttra vidare.
Ps, ursäkta utbrottet men det här är en form av terapi för mig. 😉