Jag har egentligen inte mycket till övers för mannen som lärde Sverige dricka t-sprit, men hans artikelserie (del 1 och del 2) om Sverigedemokraterna är väldigt intressant. I synnerhet med tanke på att jag har en släkting som röstade på dem i det senaste valet.
Nuförtiden springer jag inte längre runt i Stockholm och försöker reclaima gatorna, men jag avskyr fortfarande allt vad högerextremister, rasister och nazister heter. Jag är stolt över att vara svensk, men jag skäms över att Sverigedemokraterna skördar sådana framgångar.
Det finns de som anser att Sverigedemokraterna ska ”tystas ihjäl”. Men denna tystnad är sannolikt främst till deras fördel. Många som röstar på dem gör det av okunskap, de vet helt enkelt inte vad som gömmer sig bakom den putsade och fina fasaden.
Aftonbladet har även berättat hur fyra personer tog makten i Sverigedemokraterna, hur de interna kritikerna tystades och vad deras kommunala politiker svarar i olika frågor (trots försök till toppstyre).
Nu säger jag inte att allt Aftonbladet skriver är sant, men ”ingen eld utan rök”. Det här är definitivt läsvärt, i synnerhet med tanke på det stundande EU-valet och det faktum att Sverigedemokraterna profilerar sig hårt (hårdast av alla partier) som EU-motståndare.