Jag har tidigare hyllat .CO för deras sunda inställning till domänpundare. Det har nu gått 2 år sedan de ”nylanserade” och de har nu uppnått 1,3 miljoner registrerade domännamn. Det är extremt bra för en helt ”ny” toppdomän, särskilt med tanke på att .co domänerna ändå kostar ~$30/år. Här är lite trevlig infografik om detta från deras blogg:
Och visst, de har plöjt ner åtskilliga miljoner på marknadsföring (det kostar att synas hos Go Daddy och i samband med Super Bowl), men det är ändå pengar som de tveklöst får tillbaka. Så återigen, kudos till .CO!
När det gäller tevespel så har Nintendo alltid legat mig närmast om hjärtat. Från NES fram till idag så har jag ägt och spelat i princip alla Nintendo-maskiner (både stationära och bärbara). Faktum är dock att min första tevespelsmaskin inte var ett Nintendo.
Atari 2600/VCS - världens snyggaste tevespelsmaskin
Atari 2600 var maskinen som farsan köpte till oss ungar i julklapp -87. Jag hade önskat ett Nintendo, men Atarin var nog lite billigare. Oavsett så var det enormt att inte behöva hänga i den lokala hifi-butiken eller hos mina kompisar för att få spela tevespel.
Jag minns så väl hur jag slet med Ghostbusters. Vi hade även ett F1-spel, men det var inte lika roligt. Glädjen blev dock kortvarig, då Atarin gick sönder efter knappt 2 veckor. Så farsan och jag lämnade tillbaka den på Åhléns och hämtade ut ett Nintendo 8-bit. Resten är historia.
Nu har jag sedan en tid tillbaka försökt att få min dotter, som är strax över 2 år, att börja spela tevespel. Min Wii är hackad (spana in wiibrew.org om du vill veta hur) och vi har försökt oss på olika 8-bit pärlor, men det är lite för många knappar på Wii-kontrollen.
Härom kvällen satt jag och mindes mina tevespelsrötter, när jag plötsligt ramlade över Atari Flashback. Atari Flashback är nyproducerade (och licensierade) Atari 2600-kloner, som har kommit ut i 3 olika utgåvor. Det medföljer ett stort antal spel och maskinerna är även anpassade för moderna TV-apparater (vilket inte kan sägas om originalen).
Efter en snabb sökning hittade jag Atari Flashback 3 hos Roliga Prylar. Med hela 60 stycken inkluderade spel – och en knapp på kontrollen – så kommer vi ha mycket nöje, min dotter och jag, här framöver. 😉
Ni vet hur det är. Ibland stöter man på människor/saker/situationer som helt tar luften ur en, som dödar all glädje och sänker en totalt. Jag är rätt så hårdhudad, så det händer mig inte så ofta, men när det väl sker så har jag ett litet knep. Jag skrattar bort det.
Den mest sanna formen av glädje, det är skadeglädje. Det är inte konstigt att America’s Funniest Home Videos (eller Låt kameran gå, för oss som minns det) fortfarande sänds efter 22 år. Det ligger i människans natur att skratta åt andra människors dårskap och fadäser.
Med Internet behöver man inte plåga sig igenom AFV’s urval av (dåligt) ljudsatta klipp och frekventa reklampauser. Det finns sedan länge en massa roliga klipp på t ex Youtube och en företeelse som uppstått de senaste åren, det är olika sammanställningar av dessa klipp. Så kallade ”fail compilations”.
Så när jag känner mig lite nere, då lägger jag några minuter på en ”fail compilation”, för att därefter vara glad som en lärka igen. Testa det du också.
Lite tidigare här i veckan fick jag ett väldigt oväntat paket.
Det var Björn Sennbrink som hade skickat en stilig Android-kudde till mig. Lite extra skoj var det då jag för några månader sedan såg en uppackningsvideo av honom med en sådan kudde (och diggade den redan då). Nu pryder den lilla Androiden vår soffa.
Björn har länge varit bekant för mig, inom WordPress-sfären i Sverige, men det var först härom veckan som jag fick träffa honom på riktigt. Vi lunchade och hade ett långt och givande samtal därefter. Björn är en kille med en sund inställning och många bra idéer.
Att skicka mig en så fin kudde är ett bra exempel på det. 😉
