En reflektion från Internetdagarna

Idag var jag på .SE/IIS/NIC-SE:s konferens Internetdagarna. Det är ett evenemang som jag brukar undvika, då jag anser det vara hutlöst dyrt (2 500 kr) samt att föredragen är av väldigt skiftande kvalitet. Det är även för många slipsnissar och förståsigpåare där. Desto bättre då med SSWC och liknande knytkonferenser.

Hur som. Jag tog mig dit för att socialisera och delta på Nordic Domain Days, som hade en agenda som verkade lovande. Den sociala biten gick alldeles utmärkt. Det var många trevliga återseenden, särskilt från min tid i Västerås.

Föreläsningen av Evgenij Nozorov, om ekonomin med de globala företagen och deras övervakning, var väldigt givande. Om du missade det, kolla då in den här:

Nu var jag dock främst på plats för Nordic Domain Days. Och där blev jag tyvärr inte lika imponerad.

Jag arbetar egentligen inte med domännamn nuförtiden. Visst, vissa av mina arbetsuppgifter inkluderar domännamn (eller snarare marknadsföring av dessa) samt att jag har ett sådant där ”.SE certifikat” (ett kunskapsprov som är obligatoriskt för .SE:s registrarer), men mer engagerad i domänfrågor än så är jag inte längre.

Dagen inleddes med en presentation av de nordiska toppdomänerna. Det var inga nyheter, det mest intressanta är att .fi domänen ska öppnas upp nästa år. Efter lunch blev det en paneldiskussion, där de nya toppdomänerna och relationen mellan registry och registrarer, behandlades.

Paneldiskussion på Nordic Domain Days

Jag har all respekt för de personer som ingick i panelen. Flera av dem är gamla bekanta, som jag vet är kunniga inom sina områden. Det var till stor del pga denna panel som jag besökte Internetdagarna. Men, för att vara rak på sak, så var panelen helt åt fanders fel.

– De nya toppdomänerna

Jag har tidigare skrivit lite om de nya toppdomänerna. Nu har några av dessa varit ute på marknaden i ett år och ingen i panelen såg dessa som ett större hot mot befintliga toppdomäner. Det är inte så konstigt, då de nya toppdomänerna främst säljs i Asien (Kina/Japan).

Att då inte ta med någon från de större registrarerna för de nya toppdomänerna, i en engelsk paneldiskussion om detta, är ett direkt tjänstefel. Alla paneldeltagare nickade och upprepade vad de andra påstod. Det var rätt skrämmande.

– Hot/möjligheter från Google

En annan diskussion som uppstod var hotet, eller möjligheterna, med Google. Google har som bekant blivit en registrar för de traditionella toppdomänerna, de har registrerat en massa egna nya toppdomäner och har även släppt en domäntjänst. Allt detta var inget som oroade panelen, tvärtom. Då blev jag rädd på riktigt.

Google är de-facto ett hot, både mot registrarer och registryn.

För en tid sedan ersatte Google, i sitt mobila sökresultat, samtliga domännamn/toppdomäner med sk. brödsmulor. Detta för den amerikanska marknaden, men det lär sannolikt spridas överallt inom kort. Och vad hindrar dem från att göra detsamma med sökresultatet för vanliga datorer? Vad händer då med allmänhetens uppfattning av domännamn och toppdomäner?

Jag skrev några rader om detta tidigare hos FS Data också.

Dessutom hävdade en person i panelen att Googles kundtjänst inte är bra. Det är ren och skär okunskap. Jag har haft kontakt med Googles kundtjänst och även om de, än så länge, enbart erbjuder support på engelska så är de extremt bra. De felsöker, svarar och följer även upp i efterhand (både via telefon och e-post).

Google är så mycket mer än bara Google Domains.

Nu fick jag ur mig en kort kommentar om detta i slutet av paneldiskussionen, men jag vet inte om det gick fram ordentligt. Att se så stora registrarer och registryn ignorera Google, det var inte roligt.

För att löst citera Evgenij Nozorov (från videopresentationen ovan) – vi måste erbjuda bättre alternativ själva.

Ps, till nästa års upplaga av Nordic Domain Days får .SE gärna arbeta lite med jämställdheten också. Det var pinsamt att se hur en manlig paneldeltagare betedde sig mot en kvinna i panelen. Gubbslem och ”lilla gumman” för hela slanten, usch.

Tack och hej, Facebook.

Idag raderade jag mitt konto på Facebook. Att lämna Facebook är något jag funderat på rätt länge. Det som som främst har hållit mig kvar är det faktum att jag måste hantera ett par FB-sidor. Men efter att ha funnit en lösning till det så är mitt privata konto nu raderat.

10299753_931558080271056_1913073055_n.jpg

Eller ja, det är borta om 14 dagar.

– Varför lämnar jag Facebook?

Jag skulle nog kunna skriva en mindre uppsats om det, men det finns två huvudsakliga orsaker:

Personlig integritet/inlåsning

Facebook är ett amerikanskt företag som äger allt du publicerar där. Visst, det kanske inte är exakt så (jag har inte läst deras villkor, har du?) men principen är densamma. Det som händer på Facebook, det stannar på Facebook. Jag avskyr att vara inlåst och begränsad.

1443899639186

Distraktionsmoment

Facebook är världens största tidsslöseri. Även om man försöker arbeta seriöst, hantera det i tjänsten, blockera alla spel och inbjudningar samt anpassa flödet minutiöst så bränner man enormt mycket tid i onödan där. Sen är det i princip bara skit som läggs upp där.

Och vardagsrasismen, den äckligt motbjudande främlingsfientligheten som tränger sig in i flödet, som sipprar in med vad ens vänner gillar och kommenterar (och tro mig, jag har rensat ut en massa). Nej, det får mig bara att må illa, att tappa fokus och koncentration.

– Vad ska jag göra istället för Facebook?

Jag älskar min inkorg. Det har jag alltid gjort, det kommer jag alltid göra. Det som är viktigt hanteras via e-post. Emellanåt hamnar något på Twitter eller Instagram (ja, jag vet att de ägs av Facebook). Samt att jag ska försöka ta upp min blogg (som du läser nu) igen.

För min omvärldsanalys har jag sedan lång tid tillbaka RSS (och lite annan magi). Det är inget som påverkas utan Facebook. Samt att jag även är engagerad i olika forum/gemenskaper utanför Facebook. Nu kommer jag få desto mer tid till det istället.

Viktigast av allt, Facebook kommer inte få störa det verkliga livet.

– Hur hanterar man FB-sidor utan ett konto?

Jag har ordnat renodlade konton på Facebook enbart för dessa sidor. Dessa konton har inga vänner, inga aktiviteter, inget flöde. Men allt av vikt som sker med FB-sidorna förmedlas snabbt till mig, via e-post, med dessa konton. Och jag kan fortsätta arbeta med annonsering, spårningsanalys, konverteringar osv.

– Kommer jag aldrig använda Facebook igen?

Man ska aldrig säga aldrig, men jag vill verkligen inte använda Facebook privat igen. Jag kommer sakna mina (goda) vänner där, en del diskussioner, inlägg osv. I en svag stund kan jag falla tillbaka. Men jag ska göra allt i min makt för att stå utanför Facebook.

Nu skriver jag inte detta inlägg för att säga ”kolla, vad bra jag är” eller något liknande. Jag uppmanar ingen annan att lämna Facebook (herregud, ni kan tänka själva). Detta inlägg är främst skrivet för mig själv, för att vara ett avstamp och en gränsdragning.

Nu börjar livet utan Facebook. Vi hörs mer här inom kort.