Igår hade jag en kort, om än intressant, diskussion på Twitter om diskriminering på jobbet.
Efter att en kund till Surftown hade uttryckt sin besvikelse över safe_mode på deras servrar, genom att kalla dem bögar, tipsade Jonathan Gabor om en krönika som handlade om att stoppa rasdiskriminering på ett café, samtidigt som han önskade att det kunde gälla kunder med fördomar om sexuella läggningar.
Jag tyckte det lät som en bra idé, så jag uppmuntrade honom. Det hela rann dock ut i sanden, till viss del tack vare Twitters teckenbegränsning. Men det väckte en tanke, en tanke som jag tidigare har funderat rätt så mycket över.
När man som tjänsteleverantör erbjuder kunder möjlighet till publicering av material så är det rätt så vanligt att man säger nej till porr. Det är logiskt, eftersom materialet många gånger är stötande och genererar stora mängder trafik (och problem).
Men det finns (mig veterligen) ingen tjänsteleverantör i Sverige som verkligen aktivt säger nej till diskriminerande material. Så länge det som publiceras inte bryter mot vår lagstiftning så är det helt ok att snacka skit om judar, brudar, negrer, bögar, tjockisar osv.
Vi har trots allt vår kära upphovsrätt yttrandefrihet.
Tjänsterna som dessa leverantörer erbjuder har ingen allmännyttig funktion. Det är inte deras ansvar att erbjuda allt och alla sina tjänster. De väljer trots allt själva tjänsternas prissättning, omfattning osv. Vad är det som säger att de inte kan välja sina kunder likaså?
Är tjänsteleverantörerna rädda för att säga nej, eftersom de då själva kan uppfattas som diskriminerande? Eller finns det andra, mer ekonomiska, motiv till det hela? Pengar som pengar, eller?
Det här är riktigt jävla tragiskt.
Om vi ska lyckas stoppa alla former av diskriminering så krävs det gemensamma och ordentliga insatser, både från privatpersoner, företag och organisationer. Så länge diskrimineringen får kvarstå, oavsett hur rumsren den må vara, så kommer den fortsätta förpesta vårt samhälle.
Om jag någon gång i framtiden skulle få för mig att erbjuda någon form av publiceringstjänst så skulle jag tillämpa fullständig nolltolerans vad det gäller diskriminering av kön, religion, etnisk tillhörighet, funktionshinder eller sexuell läggning.
Jag skulle sova hur bra som helst om natten och glädjas åt att slippa alla rasister, homofober och trångsynta idioter. Och jag tror nog att mina vanliga kunder skulle vara minst lika glada över det.
Fotnot: det gäller givetvis att inte dra detta till absurdum. För att en nolltolerans mot diskriminering ska fungera måste man sätta upp tydliga riktlinjer och räkna in faktorer som sarkasm, skämt osv (om än att det inte bör tas för lätt heller). Det är inget man gör i en handvändning, inte utan att först praktisera och grunda det ordentligt internt.
