Inlägget jag skrev igår om Bineros blogg rörde, inte helt oväntat, upp en del känslor.
Utöver kommentarerna här i bloggen har jag även talat med flera personer med insyn. De som räknas. Och jag har förstått att min reaktion, om än att den var förståelig, kanske inte var helt berättigad. Åtminstone inte utåt sett.
Det finns saker som inte framgår av inlägget, men som påverkade dess utformning.
Jag är en känslosam människa. Gårdagens inlägg reflekterade detta. Om jag ser något som är rätt så kämpar jag för det, om jag ser något som är fel så kämpar jag mot det. Det är både på gott och ont.
Även om det var en sanningsenlig och personlig reflektion, så var inlägget inte fullständigt. Med facit i hand kan jag konstatera att det var fel av mig att publicera det. Jag får givetvis be om ursäkt för det.
Gårdagens inlägg kommer dock att kvarstå, med referens till detta inlägg. Allt i öppenhetens namn.
Här framöver tänker jag undvika att blogga om Binero. Mina erfarenheter där har varit en lärdom. Det jag har upplevt, och fortfarande upplever, efter Binero är av värde likaså. Men jag sparar detta till ett senare tillfälle. Jag har trots allt länge funderat på att skriva en bok om mina 10 år i domän- och webbhotellsbranschen.
Från och med nu kommer min blogg främst handla om webbhotell och domännamn i allmänhet, i kombination med företagande och marknadsföring. Till detta vill jag fortsätta reflektera över öppenhet och vänlighet. Mer ödmjukhet ska in likaså.
Samt min nya passion… miljön. 😉