Att spam förekommer i bloggar är inget nytt. Men att de numera, förmodligen automagiskt, översätts till svenska är däremot en nyhet för mig. Tack och lov så plockar Akismet även bort spam baserat på avsändarens hemsideadress.
Frågan är hur länge det dröjer innan bloggspammarna börjar använda de förkastliga länkförkortarna och på så sätt tar sig igenom detta filtret. Det lär knappast vara hållbart för Akismet & c:o, eller länkförkortarna för den delen, att kolla upp varenda adress.
Om det är något jag har stört mig på, under min tid här på WordPress.com, så är det den automagiska funktionen för förhandsgranskningar av länkar. Av kommentarer, meddelanden och samtal från läsare av min blogg så är jag inte ensam om det.
Eftersom jag avskyr och undviker denna funktion så har jag inte granskat den närmare. Förrän idag. Och då såg jag att det minsann är möjligt att stänga av förhandsgranskningen.
Om man använder WordPress.com (som bloggare) så stänger man av funktionen under ”Utseende” > ”Extras”. Där bockar man bara ur ”Enable Snap Shots on this blog” så försvinner eländet.
Det går även att stänga av funktionen som besökare. Håll bara musen över en länk, så att förhandsgranskningen öppnas, klicka på kugghjulet (allra högst upp) och välj att stänga av funktionen (det går att göra det globalt).
Nu har jag gjort mitt för att glädja 500 pers idag. Hörde jag någon säga hurra!? 😉
Ikväll var jag på ett releasepartaj för modekartan.se (och vintagekartan.se), som arrangerades av allas vår egen kartguru Ted Valentin (tillsammans med modebloggen kotyr.se). Phew, fyra länkar i en mening! 🙂
Jag gick dit med min vän och tidigare kollega Fredrik, som driver en kombinerad klädshop/modeblogg som heter Rozamoda, samt min fästmö (som arbetar på H&M och därmed var flera trendsäsonger före alla andra på stället ;)).
Fredrik håller vanligtvis till i Västerås och det märktes på honom att det här var en ny och väldigt spännande värld för honom. Inte för att jag är någon luttrad minglare, utan för att det lyste om ögonen på honom (trots att han var nykter).
Bara det gjorde kvällen lyckad.
Vi kom dit rätt så tidigt. Både modebloggare och folk från bubblan (människor som arbetar med IT, media, entrenörskap, sociala medier, teknik och andra roliga saker) var inbjudna, men eftersom Daytona Sessions gick av stapeln lite tidigare på kvällen så kunde man räkna oss som inte är modebloggare på en hand.
Jag vet inte om det var för att kvällen var ung, för att bubblorna inte hade börjat verka, men det kändes överlag rätt så kallt (Ted & c:o undantaget). Mode är inte riktigt mitt främsta intresse, men det var oväntat svårt att få kontakt med de som var där. Jag lyckades prata lite WordPress med någon bloggare från Veckorevyn, men det var ungefär allt.
När sedan folket från bubblan ramlade in, samtidigt som modebloggarna begav sig, blev det annat ljud i skällan. Diskussionerna var många, glada och spontana. Tänk om så hade varit fallet lite tidigare på kvällen.
Att bjuda in folk från olika grupper på detta sätt, för att få dem att prata med varandra, är otroligt bra. Men jag tror det kan behövas något mer för att det ska lyckas. Egentligen behöver det inte handla om mer än en enkel namnskylt. Det var något som Ted fixade under 24hbc, vilket gjorde underverk där (ja, det var lite svårt i början där också).
För intresserade ligger även min lilla fotoström från kvällen ute på Flickr.
Nästa vecka ska jag socialisera med ännu fler okända människor, på Internet Expo 2009. Men då kommer jag ha en finfin namnskylt. Hoppas vi ses där! 🙂
Minns ni min tidigare ambition om att toppa Calle Bildt på WordPress.com? Det är på god väg att hända. Just nu ligger min blogg på topp 20 av de mest populära svenska bloggarna.
Jag är dock inte helt säker på att jag hinner gå hela vägen upp. Planerar nämligen att leva som jag lär och flytta min blogg från WordPress.com inom kort. Men till dess kan jag gnugga flinten, skaka skumpan och svänga på rumpan.
Hur blir man en framgångsrik bloggare? Det är en ständigt återkommande fråga, som vanligtvis besvaras med käcka påståenden som ”skriv ofta”, ”variera dig” och ”var aktuell”. Men sanningen är långt därifrån.
Om du vill få en populär blogg så måste du bli en mobbare.
Det är vad Perez Hilton, som driver en av världens största nöjesbloggar, sysslar med. I Sverige var supermobbaren Alex Schulman den första riktigt stora bloggaren och bland företagare och entreprenörer på Internet är Dan Nilsson väldigt populär.
Bloggmobbarnas attraktionskraft är med andra ord inte begränsad till en viss målgrupp, nationalitet eller yrkesgrupp. Alla älskar att få gotta sig i andra människors olycka. Men ingen vill givetvis erkänna det.
Jag har själv ett tydligt exempel på mobbeffekten. Nu har jag inte bloggat privat mer än en vecka, men det mest lästa och kommenterade inlägget här, undantaget förklaringen till varför jag lämnade Binero, är mitt ”elaka” svar till Jonathan Gabor på Surftown.
Även om det var ett skämt, som följdes av en vänskaplig dialog, så har inlägget både länkats och lästs flitigt. Liknande trender existerade även när jag senast bloggade privat, för ungefär en 2 år sedan, så det här är ingen engångshändelse.
Där har ni det kära läsare. Receptet för en framgångsrik blogg är mobbning.
Oavsett om det är riktat mot företag eller privatpersoner så har du allt att vinna på att skriva ner andra. Och glöm för allt i världen inte bort att illustrera dina inlägg på ett dåligt, roligt och provocerande sätt.
