Personligt
Tack och hej, Facebook.
Idag raderade jag mitt konto på Facebook. Att lämna Facebook är något jag funderat på rätt länge. Det som som främst har hållit mig kvar är det faktum att jag måste hantera ett par FB-sidor. Men efter att ha funnit en lösning till det så är mitt privata konto nu raderat.
Eller ja, det är borta om 14 dagar.
– Varför lämnar jag Facebook?
Jag skulle nog kunna skriva en mindre uppsats om det, men det finns två huvudsakliga orsaker:
Personlig integritet/inlåsning
Facebook är ett amerikanskt företag som äger allt du publicerar där. Visst, det kanske inte är exakt så (jag har inte läst deras villkor, har du?) men principen är densamma. Det som händer på Facebook, det stannar på Facebook. Jag avskyr att vara inlåst och begränsad.
Distraktionsmoment
Facebook är världens största tidsslöseri. Även om man försöker arbeta seriöst, hantera det i tjänsten, blockera alla spel och inbjudningar samt anpassa flödet minutiöst så bränner man enormt mycket tid i onödan där. Sen är det i princip bara skit som läggs upp där.
Och vardagsrasismen, den äckligt motbjudande främlingsfientligheten som tränger sig in i flödet, som sipprar in med vad ens vänner gillar och kommenterar (och tro mig, jag har rensat ut en massa). Nej, det får mig bara att må illa, att tappa fokus och koncentration.
– Vad ska jag göra istället för Facebook?
Jag älskar min inkorg. Det har jag alltid gjort, det kommer jag alltid göra. Det som är viktigt hanteras via e-post. Emellanåt hamnar något på Twitter eller Instagram (ja, jag vet att de ägs av Facebook). Samt att jag ska försöka ta upp min blogg (som du läser nu) igen.
För min omvärldsanalys har jag sedan lång tid tillbaka RSS (och lite annan magi). Det är inget som påverkas utan Facebook. Samt att jag även är engagerad i olika forum/gemenskaper utanför Facebook. Nu kommer jag få desto mer tid till det istället.
Viktigast av allt, Facebook kommer inte få störa det verkliga livet.
– Hur hanterar man FB-sidor utan ett konto?
Jag har ordnat renodlade konton på Facebook enbart för dessa sidor. Dessa konton har inga vänner, inga aktiviteter, inget flöde. Men allt av vikt som sker med FB-sidorna förmedlas snabbt till mig, via e-post, med dessa konton. Och jag kan fortsätta arbeta med annonsering, spårningsanalys, konverteringar osv.
– Kommer jag aldrig använda Facebook igen?
Man ska aldrig säga aldrig, men jag vill verkligen inte använda Facebook privat igen. Jag kommer sakna mina (goda) vänner där, en del diskussioner, inlägg osv. I en svag stund kan jag falla tillbaka. Men jag ska göra allt i min makt för att stå utanför Facebook.
Nu skriver jag inte detta inlägg för att säga ”kolla, vad bra jag är” eller något liknande. Jag uppmanar ingen annan att lämna Facebook (herregud, ni kan tänka själva). Detta inlägg är främst skrivet för mig själv, för att vara ett avstamp och en gränsdragning.
Nu börjar livet utan Facebook. Vi hörs mer här inom kort.
Spam från Steel Hourses MC-klubb
För en som följer TV-serien Sons of Anarchy så var det rätt lustigt att få följande spam:
Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det här. Ett Nigeriabrev brukar ju locka mottagaren med något. Här finns inte det. Ingen skinnväst, sexpack öl eller ens ett klubbmärke om man pyntar. Löftet om hembesök är dock rätt spännande.
Man kanske inte kan begära av en MC-klubb att stava rätt och uttrycka sig grammatiskt korrekt, men nog borde de väl ändå kunna stava till sitt eget klubbnamn? ”Steel Hourses” istället för ”Steel Horses”? Jösses.
Och nej, detta e-postmeddelande är INTE LEGITIMT. Betala inte några pengar, under några som helst omständigheter. Steel Horses MC existerar, men det är en MC-klubb som enbart är etablerad i USA. Så här glada är medlemmarna i denna MC-klubb:
Uppdaterat: Hur kan jag vara så säker på att det här är en bluff?
Jo, för det första så är bilden i detta meddelande kopierad härifrån: Steel Horses på Facebook (en annan verksamhet än ovan angivna MC-klubb). Den är sedan (dåligt) redigerad, med texten ”Sweden” inlagd i botten. Om man kontrollerar bilden närmare så ser man tydligt detta:
För det andra så är IP-adressen som detta e-postmeddelande skickades ifrån ”46.239.108.214”. Detta är en IP-adress som tillhör ett nätverk av studentbostäder i Göteborg. Det här meddelandet är sannolikt bara ett ”skämt” utfört av våghalsiga studenter.
Hela e-postmeddelandet, i klartext, kan laddas ner här: Meddelande från ”STEEL HOURSES”
Uppdatering 2: Jag har givetvis anmält detta både till Swedbank och leverantören av ovanstående IP-adress. Leverantören av IP-adressen har blockerat denna IP-adress.
Någon annan som har fått ett liknande meddelande? Lämna gärna en kommentar!
100 inlägg, my ass
Det är svårt det här med att blogga. Eller ja, att blogga 100 dagar i följd.
Att skriva är enkelt. Att skriva är roligt, stimulerande och upplyftande. Jag älskar att skriva. I synnerhet när det sker naturligt, med inspiration och en klar idé om det budskap som ska förmedlas. Det är mycket tack vare mitt sinne för det skrivna ordet som jag är här idag.
Jag hade kunnat skylla avsaknaden av blogginlägg på VABruari (min dotter var sjuk hela förra veckan), men det kommer jag inte göra. Det hade varit enkelt att skriva små nonsensinlägg. Några enkla rader, ackompanjerade av en bild. Men det hade varken ni, eller jag, uppskattat.
Men när det blir påtvingat, då blir det fel. Även om man kan fejka mycket när man skriver – och det har jag gjort alldeles för många gånger – så lyser det igenom. Kanske inte för ovana läsare, men tveklöst ändå för de som känner mig. Det är inget jag vill se här i min privata blogg.
Kvalitet före kvantitet.
Så jag ger upp tanken på 100 inlägg i rad. Men känner mig samtidigt ändå stärkt av detta försök. Det har fått min blogg att leva upp lite igen, det har gett mig möjlighet att vädra saker som jag inte har tagit upp här tidigare. För det är jag både tacksam och glad.
Även om det inte kommer att publiceras 100 inlägg i rad här så ska jag ändå försöka uppdatera min blogg lite mer ofta nu. Det är något jag mår bra av, samtidigt som det gynnar mig i mitt arbete. Att skriva av sig ordentligt, det kan vara en riktigt bra grej det.
En utmaning jag däremot inte kommer att banga, det är #skägg100.
Över 100 000 svenskar utsatta för virus & spam på Facebook
2009 skapade jag en Facebook-sida, med målsättningen att plantera 1 miljon träd, genom Reklamfritt.se. Det blev en rätt så populär sida. Faktum är att 1 medlem = 1 träd, för några år sedan, var den 3:e största svenska Facebook-sidan (efter Hallonlakritsskalle och någon annan).
Även om jag lämnade Reklamfritt.se år 2010 (och blev pappaledig) så har jag fortsatt att följa deras utveckling och fascinerats över spridningen av 1 medlem = 1 träd. Alla Facebook-fans har inte blivit medlemmar hos Reklamfritt.se, med medlemsantalet har ändå växt starkt. Och för varje medlem planteras ett träd. I slutet av 2011 hade Reklamfritt.se planterat 20 000 träd.
Reklamfritt.se är ett av de smartaste och mest effektiva svenska miljöprojekten, med fokus på nätet, någonsin. Tyvärr så kom mycket av detta att bli förstört på nolltid.
För ungefär 2 veckor sedan (den 14:e januari) kapades Facebook-sidan 1 medlem = 1 träd. Hur det skedde, det vet jag inte. Men sedan dess har den/de som kapade sidan lagt ut ett stort antal (läs: spammat) illasinnade länkar, riktade mot alla fans till denna sida.
Länkarna som sprids via 1 medlem = 1 träd är avsedda att locka till klick. Det handlar om filmer med sexuella anspelningar, ”roliga klipp” och trams. Jag har själv inte klickat på någon länk, men ett flertal fans har sagt att de sprider virus. Och de följer mallen för Facebook-virus.
Virus via spam på Facebook.
I skrivande stund har 1 medlem = 1 träd över 122 000 svenska fans. Senast Reklamfritt.se skrev om 1 medlem = 1 träd (2011) så hade de över 135 000 fans. Jag vill dock minnas att jag har sett över 150 000 fans där förra året.
Virus via spam på Facebook. Till över 100 000 svenskar.
Reklamfritt.se reagerade snabbt på den kapade sidan. Det anmäldes till Facebook, både av dem och av ett stort antal fans till sidan. Dessutom upprättade Reklamfritt.se en polisanmälan. Men Facebook har helt uteblivit med svar och polisen står handfallen och kan inget göra.
Virus via spam på Facebook, Till över 100 000 svenskar. Utan att Facebook reagerar.
Nu har Reklamfritt.se tyvärr fått ge upp 1 medlem = 1 träd och startat en vanlig Facebook-sida.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sammanfatta det här. Det gör ont i hjärtat att se hur illa Reklamfritt.se har farit. Och jag blir riktigt förbannad på att Facebook inte kan få arslet ur.
Reklamfritt.se är ändå (eller var under min tid) en betalande kund till Facebook. Detta visar tydligt hur alla, både användare och företag, är helt maktlösa och utelämnade hos Facebook. Den förlust som Reklamfritt.se har drabbats av är enorm, sett både till pengar och goodwill.
Men värst av allt – hur många av deras fans är nu (omedvetet) drabbade av virus?
