Personligt – Sida 4 – Jonathan Sulo

Spam från Steel Hourses MC-klubb

För en som följer TV-serien Sons of Anarchy så var det rätt lustigt att få följande spam:

Jag vet inte riktigt vad man ska kalla det här. Ett Nigeriabrev brukar ju locka mottagaren med något. Här finns inte det. Ingen skinnväst, sexpack öl eller ens ett klubbmärke om man pyntar. Löftet om hembesök är dock rätt spännande.

Man kanske inte kan begära av en MC-klubb att stava rätt och uttrycka sig grammatiskt korrekt, men nog borde de väl ändå kunna stava till sitt eget klubbnamn? ”Steel Hourses” istället för ”Steel Horses”? Jösses.

Och nej, detta e-postmeddelande är INTE LEGITIMT. Betala inte några pengar, under några som helst omständigheter. Steel Horses MC existerar, men det är en MC-klubb som enbart är etablerad i USA. Så här glada är medlemmarna i denna MC-klubb:

Uppdaterat: Hur kan jag vara så säker på att det här är en bluff?

Jo, för det första så är bilden i detta meddelande kopierad härifrån: Steel Horses på Facebook (en annan verksamhet än ovan angivna MC-klubb). Den är sedan (dåligt) redigerad, med texten ”Sweden” inlagd i botten. Om man kontrollerar bilden närmare så ser man tydligt detta:

För det andra så är IP-adressen som detta e-postmeddelande skickades ifrån ”46.239.108.214”. Detta är en IP-adress som tillhör ett nätverk av studentbostäder i Göteborg. Det här meddelandet är sannolikt bara ett ”skämt” utfört av våghalsiga studenter.

Hela e-postmeddelandet, i klartext, kan laddas ner här: Meddelande från ”STEEL HOURSES”

Uppdatering 2: Jag har givetvis anmält detta både till Swedbank och leverantören av ovanstående IP-adress. Leverantören av IP-adressen har blockerat denna IP-adress.

Någon annan som har fått ett liknande meddelande? Lämna gärna en kommentar!

100 inlägg, my ass

av Jonathan

Det är svårt det här med att blogga. Eller ja, att blogga 100 dagar i följd.

Att skriva är enkelt. Att skriva är roligt, stimulerande och upplyftande. Jag älskar att skriva. I synnerhet när det sker naturligt, med inspiration och en klar idé om det budskap som ska förmedlas. Det är mycket tack vare mitt sinne för det skrivna ordet som jag är här idag.

Jag hade kunnat skylla avsaknaden av blogginlägg på VABruari (min dotter var sjuk hela förra veckan), men det kommer jag inte göra. Det hade varit enkelt att skriva små nonsensinlägg. Några enkla rader, ackompanjerade av en bild. Men det hade varken ni, eller jag, uppskattat.

Men när det blir påtvingat, då blir det fel. Även om man kan fejka mycket när man skriver – och det har jag gjort alldeles för många gånger – så lyser det igenom. Kanske inte för ovana läsare, men tveklöst ändå för de som känner mig. Det är inget jag vill se här i min privata blogg.

Kvalitet före kvantitet.

Så jag ger upp tanken på 100 inlägg i rad. Men känner mig samtidigt ändå stärkt av detta försök. Det har fått min blogg att leva upp lite igen, det har gett mig möjlighet att vädra saker som jag inte har tagit upp här tidigare. För det är jag både tacksam och glad.

Även om det inte kommer att publiceras 100 inlägg i rad här så ska jag ändå försöka uppdatera min blogg lite mer ofta nu. Det är något jag mår bra av, samtidigt som det gynnar mig i mitt arbete. Att skriva av sig ordentligt, det kan vara en riktigt bra grej det.

En utmaning jag däremot inte kommer att banga, det är #skägg100.

Över 100 000 svenskar utsatta för virus & spam på Facebook

av Jonathan

2009 skapade jag en Facebook-sida, med målsättningen att plantera 1 miljon träd, genom Reklamfritt.se. Det blev en rätt så populär sida. Faktum är att 1 medlem = 1 träd, för några år sedan, var den 3:e största svenska Facebook-sidan (efter Hallonlakritsskalle och någon annan).

Även om jag lämnade Reklamfritt.se år 2010 (och blev pappaledig) så har jag fortsatt att följa deras utveckling och fascinerats över spridningen av 1 medlem = 1 träd. Alla Facebook-fans har inte blivit medlemmar hos Reklamfritt.se, med medlemsantalet har ändå växt starkt. Och för varje medlem planteras ett träd. I slutet av 2011 hade Reklamfritt.se planterat 20 000 träd.

Reklamfritt.se är ett av de smartaste och mest effektiva svenska miljöprojekten, med fokus på nätet, någonsin. Tyvärr så kom mycket av detta att bli förstört på nolltid.

För ungefär 2 veckor sedan (den 14:e januari) kapades Facebook-sidan 1 medlem = 1 träd. Hur det skedde, det vet jag inte. Men sedan dess har den/de som kapade sidan lagt ut ett stort antal (läs: spammat) illasinnade länkar, riktade mot alla fans till denna sida.

Länkarna som sprids via 1 medlem = 1 träd är avsedda att locka till klick. Det handlar om filmer med sexuella anspelningar, ”roliga klipp” och trams. Jag har själv inte klickat på någon länk, men ett flertal fans har sagt att de sprider virus. Och de följer mallen för Facebook-virus.

Virus via spam på Facebook.

I skrivande stund har 1 medlem = 1 träd över 122 000 svenska fans. Senast Reklamfritt.se skrev om 1 medlem = 1 träd (2011) så hade de över 135 000 fans. Jag vill dock minnas att jag har sett över 150 000 fans där förra året.

Virus via spam på Facebook. Till över 100 000 svenskar.

Reklamfritt.se reagerade snabbt på den kapade sidan. Det anmäldes till Facebook, både av dem och av ett stort antal fans till sidan. Dessutom upprättade Reklamfritt.se en polisanmälan. Men Facebook har helt uteblivit med svar och polisen står handfallen och kan inget göra.

Virus via spam på Facebook, Till över 100 000 svenskar. Utan att Facebook reagerar.

Nu har Reklamfritt.se tyvärr fått ge upp 1 medlem = 1 träd och startat en vanlig Facebook-sida.

Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna sammanfatta det här. Det gör ont i hjärtat att se hur illa Reklamfritt.se har farit. Och jag blir riktigt förbannad på att Facebook inte kan få arslet ur.

Reklamfritt.se är ändå (eller var under min tid) en betalande kund till Facebook. Detta visar tydligt hur alla, både användare och företag, är helt maktlösa och utelämnade hos Facebook. Den förlust som Reklamfritt.se har drabbats av är enorm, sett både till pengar och goodwill.

Men värst av allt – hur många av deras fans är nu (omedvetet) drabbade av virus?

Att meka med en modern bil

av Jonathan

Jag har nog inte berättat det i min blogg tidigare, men jag har sedan några månader tillbaka en sån där modern bil. En Saab 9-3 Aero från 2001.

Om jag hade fått bestämma här hemma så hade vi givetvis inte köpt den här bilen. Jag är alldeles för glad i gamla bilar. Men tjejen insisterade, hon ville ha en modern bil med mer utrymme i baksätet än vår Saab V4, så det blev så här. Skyll inte på mig.

Jag har inte skruvat på 9-3:an, mer än ett byte av bromsskivor & belägg, då det är så krångligt med moderna bilar. Men efter den senaste veckans småfix så har jag fått lite blodad tand.

Det började med SID:en. Eller Saab Information Display, den där pixelskärmen som kontrollerar i princip allt i bilen. Som på många andra Saab 9-3 så kunde man räkna antalet fungerande pixlar på en hand så jag skickade iväg SID:en, med ACC-displayen (som sköter värme/kyla, som har varit lika död och som gjort vintermorgnarna rätt spännande), för reparation till England.

Dataenheterna skickades till Saab Display Repairs. Jag skickade dem måndag förra veckan och fick dem åter i förrgår (lite mer än en vecka). Det kostade ca 300 kr att skicka paketet (med spårbarhet) och strax över 1 000 kr att få enheterna reparerade, inklusive returfrakt.

Och som de blev reparerade! Från att ha varit stendöda så är det nu total pixelperfektion. Man ser all text på enheterna klart och tydligt. Det var knappt jag kunde tro det.

Förra helgen hittade jag av en slump en lokal kille på Värmdö (eller Orminge) som kunde etanolkonvertera 9-3:an. Eller ja, se till att den kan gå på både bensin och etanol. BioPower som det heter. Av en slump ramlade jag över hans annons på Blocket. Vi hörde några gånger via e-post och så åkte jag igår kväll och fick bilen ”ommappad”.

Motorn som sitter i denna bil, en sk. T7-motor, går nämligen alldeles utmärkt på etanol. Det gäller bara att få datorn i bilen att förstå och anpassa sig efter detta. Genom att ansluta en vanlig dator till bilen och ersätta den gamla mjukvaran med en ny mjukvara så får man en BioPower-bil. Snuskigt modernt och enkelt.

1 500 riksdaler kostade denna konvertering. Då gjorde han även en ordentlig genomgång av motorn och jag fick råd om ett flertal saker som behöver bytas/åtgärdas. Riktigt bra kille. Om ni vill ha hans namn och e-postadress, kontakta mig då bara om det. Originalmjukvaran fick jag på en USB-sticka och den är säkert sparad på diverse molntjänster.

Den mjukvara som jag har i bilen nu anpassar den både till etanol och vässar motorn lite, samtidigt som den ger bättre bränsleekonomi. När man kör på etanol så ökar förbrukningen med ca 30 %. Men när bensinen kostar 50 % mer än etanolen (så som idag) så krävs det bara 7-8 tankar innan etanolkonverteringen är lönsam.

Så, nu har jag en pigg, högst funktionell och (någorlunda) miljövänlig modern bil. Med en lista på saker som jag ska fixa till på den. Vilket får bli ett projekt till nästa helg.

Om jag nu inte lyckas få upp den där jävla påfyllningspluggen för växellådsoljan på V4:an.

Bomull för magen

av Jonathan

Det är nu tre dagar sedan mitt senaste blogginlägg. Så mycket för att publicera ett inlägg 100 dagar i rad. Men ja, jag har varit magsjuk sedan senast. Utan att gå in på några detaljer så gäller det att vara hörsam när toaletten lockar mer än tangentbordet.

Är nu åter på benen och smyger lite försiktigt ut ett inlägg om något som har hjälpt mig på sistone. Här är en huskur som min far tipsade om, som min farmor berättade för honom en gång i tiden.

Om du är magsjuk och/eller lider av diarré, blanda ett glas vatten med 2 matskedar potatismjöl och drick det. Det smakar inte gott, men det är bomull för magen och lindrar dina åkommor på 10 minuter.