Personligt

Att meka med en modern bil

av

Jag har nog inte berättat det i min blogg tidigare, men jag har sedan några månader tillbaka en sån där modern bil. En Saab 9-3 Aero från 2001.

2012_10_29_08_50_312732460365246158_36879986_Rise

Om jag hade fått bestämma här hemma så hade vi givetvis inte köpt den här bilen. Jag är alldeles för glad i gamla bilar. Men tjejen insisterade, hon ville ha en modern bil med mer utrymme i baksätet än vår Saab V4, så det blev så här. Skyll inte på mig.

Jag har inte skruvat på 9-3:an, mer än ett byte av bromsskivor & belägg, då det är så krångligt med moderna bilar. Men efter den senaste veckans småfix så har jag fått lite blodad tand.

Det började med SID:en. Eller Saab Information Display, den där pixelskärmen som kontrollerar i princip allt i bilen. Som på många andra Saab 9-3 så kunde man räkna antalet fungerande pixlar på en hand så jag skickade iväg SID:en, med ACC-displayen (som sköter värme/kyla, som har varit lika död och som gjort vintermorgnarna rätt spännande), för reparation till England.

Dataenheterna skickades till Saab Display Repairs. Jag skickade dem måndag förra veckan och fick dem åter i förrgår (lite mer än en vecka). Det kostade ca 300 kr att skicka paketet (med spårbarhet) och strax över 1 000 kr att få enheterna reparerade, inklusive returfrakt.

Och som de blev reparerade! Från att ha varit stendöda så är det nu total pixelperfektion. Man ser all text på enheterna klart och tydligt. Det var knappt jag kunde tro det.

Förra helgen hittade jag av en slump en lokal kille på Värmdö (eller Orminge) som kunde etanolkonvertera 9-3:an. Eller ja, se till att den kan gå på både bensin och etanol. BioPower som det heter. Av en slump ramlade jag över hans annons på Blocket. Vi hörde några gånger via e-post och så åkte jag igår kväll och fick bilen ”ommappad”.

Motorn som sitter i denna bil, en sk. T7-motor, går nämligen alldeles utmärkt på etanol. Det gäller bara att få datorn i bilen att förstå och anpassa sig efter detta. Genom att ansluta en vanlig dator till bilen och ersätta den gamla mjukvaran med en ny mjukvara så får man en BioPower-bil. Snuskigt modernt och enkelt.

1 500 riksdaler kostade denna konvertering. Då gjorde han även en ordentlig genomgång av motorn och jag fick råd om ett flertal saker som behöver bytas/åtgärdas. Riktigt bra kille. Om ni vill ha hans namn och e-postadress, kontakta mig då bara om det. Originalmjukvaran fick jag på en USB-sticka och den är säkert sparad på diverse molntjänster.

Den mjukvara som jag har i bilen nu anpassar den både till etanol och vässar motorn lite, samtidigt som den ger bättre bränsleekonomi. När man kör på etanol så ökar förbrukningen med ca 30 %. Men när bensinen kostar 50 % mer än etanolen (så som idag) så krävs det bara 7-8 tankar innan etanolkonverteringen är lönsam.

Så, nu har jag en pigg, högst funktionell och (någorlunda) miljövänlig modern bil. Med en lista på saker som jag ska fixa till på den. Vilket får bli ett projekt till nästa helg.

Om jag nu inte lyckas få upp den där jävla påfyllningspluggen för växellådsoljan på V4:an.

Världens jobbigaste plugg

Bomull för magen

av

Det är nu tre dagar sedan mitt senaste blogginlägg. Så mycket för att publicera ett inlägg 100 dagar i rad. Men ja, jag har varit magsjuk sedan senast. Utan att gå in på några detaljer så gäller det att vara hörsam när toaletten lockar mer än tangentbordet.

Är nu åter på benen och smyger lite försiktigt ut ett inlägg om något som har hjälpt mig på sistone. Här är en huskur som min far tipsade om, som min farmor berättade för honom en gång i tiden.

Bomull för magen

Om du är magsjuk och/eller lider av diarré, blanda ett glas vatten med 2 matskedar potatismjöl och drick det. Det smakar inte gott, men det är bomull för magen och lindrar dina åkommor på 10 minuter.

En kommentar om kommentarer

av

En av de bästa sakerna med att blogga, det är att få kommentarer och föra en dialog med besökare av bloggen. Denna blogg innehåller närmare 3 000 kommentarer, varav jag förmodligen står för hälften av dessa. Men det finns en baksida till detta.

Som jag nämnde i mitt första inlägg i serien om 100 inlägg så har min blogg stått rätt still de senaste åren pga tidigare illasinnade kommentarer. Det är inget egentligen beklagar mig över. Jag är inte rädd för att säga vad jag tycker och stå för det jag säger, men det finns en gräns.

När jag får kommentarer i min blogg så vill jag som sagt få till en dialog. Jag är inte främmande för åsikter som skiljer sig från mina och rättar gärna inlägg om/när jag har haft fel. Men när kommentarerna i princip enbart består av personangrepp och osanningar, då får det vara nog.

För ungefär ett halvår sedan införde jag, i tysthet, en ”kommentarspolicy” i min blogg. Den är egentligen inte skriven i sten, men här är mina ungefärliga tankar om det:

  • Varje inlägg är öppet för kommentarer i 2 dagar efter publicering. De som läser/följer min blogg och vill lämna en kommentar hinner utan problem göra det inom 2 dagar. Merparten av alla illasinnade kommentarer sker på äldre inlägg, tack vare min breda träffbild i Google.
  • Jag besvarar gärna frågor om äldre inlägg via e-post. Det händer några gånger i veckan att jag får sådana frågor, i synnerhet relaterade till skumma företag i domänbranschen och WordPress-relaterade frågor.
  • Kommentarer som är extremt långa, fulla av halvsanningar och/eller inte kan tolkas ordentligt kan raderas. Jag är öppen för en dialog men jag tänker inte ge mig in på några långa utlägg bland mina kommentarer. Det är ändå vad mina blogginlägg är till för. Om du vill besvara ett inlägg med ett längre utlägg, skriv ett inlägg i din egen blogg och länka till mitt inlägg. Jag accepterar trackbacks (givetvis med viss reservation).
  • Jag accepterar inga personangrepp. De raderas omedelbart, utan pardon.

Att reglera kommentarer är ingenting jag egentligen vill behöva göra. Jag är för öppenhet och givande konversationer. Men jag har hanterat och besvarat sådana här illasinnade kommentarer i närmare 8 års tid. Det räcker så.

När kommentarerna går ut över publiceringen av nya inlägg i min blogg, då tröttnar jag. Det förstör hela tanken med att ha en personlig blogg. Nyckelordet i det här sammanhanget är ändå ”personlig”. Det här är min blogg och min kommentarspolicy.

Med detta sagt, lämna gärna en kommentar i min blogg. Merparten av de kommentarer som jag får in är vänligt sinnade och leder ofta till givande och roliga dialoger. Jag älskar att få kommentarer och att besvara dessa.

Men om du inte har något vettigt att säga, låt då bli det helt enkelt.

Recensionen som Apple stoppade

av

Jag gillar Apple. Deras hård- och mjukvarulösningar brukar fungera väldigt naturligt, enkelt och bra. Men de är inte felfria.

För några månader sedan köpte jag en Apple Mouse. Det är ett pekdon (det heter inte mus, det heter pekdon) med sladd och snurrhjul/kula. Precis det jag behöver för mitt arbete, då jag vägrar använda trådlöst (med batterier) och inte pallar med en touchpad.

Precision, stabilitet och enkelhet. Det är nyckelorden när jag väljer ett pekdon.

Apple Mouse är snygg. Och den fungerar alldeles utmärkt med både Mac OS och Windows 8 (som jag dualbootar). Men den lever inte upp till Apples vanliga nivå när det gäller hårdvarudesign.

Faktum är att Apple Mouse är den sämsta Apple-produkt jag någonsin har haft (nej, jag använde aldrig ”puckmusen”). Allt beroende på en liten kula.

Snurrhjulet, eller kulan i detta fall, som man använder för att rulla/scrolla på sidor, är nämligen helt värdelös. Den slutar att fungera titt som tätt, ibland kan man bara rulla åt ett håll (t ex uppåt) och den är så malaktigt placerad att man får kramp i handen efter en stund.

Idag köpte jag ett nytt pekdon. Med precision, stabilitet och enkelhet. En Logitech G400. Enligt Logitech är den inte kompatibel med Mac OS, men efter att ha installerat SteerMouse så känns och fungerar min G400 perfekt.

Och den kostade nästan hälften så mycket som Apples skitmus.

Logitech spöar Apple

Just det, du kanske är lite fundersam över rubriken på detta inlägg?

Jo, jag skrev en liten recension av Apple Mouse på Apples hemsida härom dagen. Det var en kort och saklig text utan affekt, negativa ord, svordomar etc (till skillnad från detta inlägg). Men det uppskattades inte av Apples automagiska recensionsfilter, och stoppades helt sonika.

C-E-N-S-U-R.

Så tacka Apple för detta inlägg. Och ge fan i att köpa en Apple Mouse.