Recensionen som Apple stoppade

Jag gillar Apple. Deras hård- och mjukvarulösningar brukar fungera väldigt naturligt, enkelt och bra. Men de är inte felfria.

För några månader sedan köpte jag en Apple Mouse. Det är ett pekdon (det heter inte mus, det heter pekdon) med sladd och snurrhjul/kula. Precis det jag behöver för mitt arbete, då jag vägrar använda trådlöst (med batterier) och inte pallar med en touchpad.

Precision, stabilitet och enkelhet. Det är nyckelorden när jag väljer ett pekdon.

Apple Mouse är snygg. Och den fungerar alldeles utmärkt med både Mac OS och Windows 8 (som jag dualbootar). Men den lever inte upp till Apples vanliga nivå när det gäller hårdvarudesign.

Faktum är att Apple Mouse är den sämsta Apple-produkt jag någonsin har haft (nej, jag använde aldrig ”puckmusen”). Allt beroende på en liten kula.

Snurrhjulet, eller kulan i detta fall, som man använder för att rulla/scrolla på sidor, är nämligen helt värdelös. Den slutar att fungera titt som tätt, ibland kan man bara rulla åt ett håll (t ex uppåt) och den är så malaktigt placerad att man får kramp i handen efter en stund.

Idag köpte jag ett nytt pekdon. Med precision, stabilitet och enkelhet. En Logitech G400. Enligt Logitech är den inte kompatibel med Mac OS, men efter att ha installerat SteerMouse så känns och fungerar min G400 perfekt.

Och den kostade nästan hälften så mycket som Apples skitmus.

Logitech spöar Apple

Just det, du kanske är lite fundersam över rubriken på detta inlägg?

Jo, jag skrev en liten recension av Apple Mouse på Apples hemsida härom dagen. Det var en kort och saklig text utan affekt, negativa ord, svordomar etc (till skillnad från detta inlägg). Men det uppskattades inte av Apples automagiska recensionsfilter, och stoppades helt sonika.

C-E-N-S-U-R.

Så tacka Apple för detta inlägg. Och ge fan i att köpa en Apple Mouse.

100 inlägg på 100 dagar, joråsåatte

Det här är en jättedum och fjantig idé. Att skriva ett blogginlägg om dagen, 100 dagar i rad.

Men samtidigt, varför inte? Min personliga blogg är rätt långt från den mittpunkt av Internet i Sverige som den en gång i tiden var (nåja). Antalet uppdateringar här det senaste året går nog att räkna på en hand. Vilket är synd, så väldigt synd, då jag älskar att skriva.

Faktum är att min blogg ebbade ut i takt med alla illasinnade och elaka kommentarer. Det tog längre tid att bemöta dessa än att skriva nya inlägg. Jag ledsnade, tröttnade och sket i bloggen.

Men fuck it.

Men nu ska det, förhoppningsvis, bli ändring på detta. De närmaste 100 dagarna kommer jag försöka att publicera ett inlägg om dagen här. Exakt vad dessa inlägg kommer att handla om, det har jag ingen aning om. Den som bloggar lär se.

Från Spotify till Rdio

Nokia Lumia 920Från en svensk musiktjänst till en annan.

Om du är lika häftig/dåraktig som jag och skaffar dig en mobil med Windows Phone 8 (i mitt fall en Nokia Lumia 920) så lär du rätt snabbt märka att vissa applikationer saknas där (till skillnad från iPhone/Android).

En av mina favorittjänster/appar är Spotify, som ännu inte fungerar med WP8. Det gör däremot musiktjänsten Rdio, som rätt nyligen blev tillgänglig för oss i Sverige.

Att byta musiktjänst är lite som att byta mobiloperatör (eller, ehm, webbhotell). Alla kontakter, favoriter, spellistor osv som finns i Spotify är som bortblåsta i Rdio. Musiktjänsterna saknar all form av export/import-funktioner. Men det finns lyckligtvis en lösning.

Med den kostnadsfria webbtjänsten re/spin kan man importera samtliga spellistor från Spotify till Rdio. Det är en enkel process, där man autentiserar sig hos Rdio, kopierar (http)länkarna i sin spellista hos Spotify, klistrar in dem hos re/spin och låter dem tugga mot diverse API:er. I slutändan får man en ny spellista hos Rdio.

Nu är re/spin långt ifrån felfri. En av mina största spellistor hos Spotify innehåller 100 låtar. När jag importerade den så var kanske 1/4 av låtarna felaktiga (men rätt enkla att rätta) eller saknades i Rdios musikutbud. Efter en stunds manuellt arbete så har jag nu samma lista, om än med 91 låtar, hos Rdio.

Vad är då så himla bra med Rdio? Tja, det fungerar ungefär som Spotify. Utbudet är rätt bra, om än att den sociala delen är bättre i Spotify (vilket även beror på att rätt få svenskar kör Rdio än). Kostnaden för Rdio är densamma som för Spotify, med en kostnadfri tjänst, en halvmesyr (inget mobilstöd osv) för 49 kr/mån och hela kalaset för 99 kr/mån.

Och så fungerar Rdio med Windows Phone 8.

DNSSEC, men till vilken kostnad?

Som ni kanske vet så kör jag DNSSEC här på sulo.se sedan ett kvartal tillbaka. Om inte annat så kanske ni har märkt det tack vare att min hemsida inte har fungerat. I slutet av förra månaden låg den t ex nere i närmare en vecka, för alla kunder till Bredbandsbolaget (inklusive mig själv). Liknande avbrott har skett även med andra Internetleverantörer.

Så, är min DNSSEC-signering felaktig? Nej, den är helt korrekt.

Avbrotten har istället orsakats av fel i Internetleverantörernas DNS-resolvrar. Eller för att vara lite mer specifik, en bugg i programvaran BIND 9. Till dess att alla Internetleverantörer har åtgärdat sina DNS-resolvrar så kommer DNSSEC inte att fungera ordentligt. Och det kan ta åtskilliga veckor, månader eller år.

Så DNSSEC fungerar inte, men är det verkligen ett problem? Ja, i Sverige är det faktiskt det.

DNSSEC är ett hjärtebarn, ett högprioriterat projekt hos vår kära toppdomänsadministratör .SE. De har varit aktivt engagerade i utvecklingen av DNSSEC under väldigt lång tid och de vill inget hellre än att alla .se domäner ska köra DNSSEC. Trycket från .SE, gentemot deras registrarer, för att införa DNSSEC är massivt.

Faktum är att .SE har en DNSSEC-kampanj där de belönar sina registrarer, med en ekonomisk ersättning, för de DNSSEC-signerade .se domäner som de kan uppvisa. Denna ersättning sker två gånger om året och även om det inte är några jättesummor för varje DNSSEC-domän så blir det gemensamt ändå en bra slant i en bransch som präglas av obefintliga marginaler (där domännamn säljs för inköpspris).

DNSSEC-kampanjen har gått av stapeln en gång tidigare i år (i slutet av juni). Inför detta arbetade ett flertal registrarer med att införa stöd för DNSSEC och signera samtliga .se domäner hos sig. FS Data var en av dessa registrarer. Vi har, sedan ungefär ett halvår tillbaka, ett fullt fungerande DNSSEC-stöd både på server och systemnivå.

Inför den senaste DNSSEC-kampanjen så arbetade vi hårt med att signera och testa DNSSEC. Under detta arbete råkade vi dock ut för ovan nämnda bugg, vilket fick oss att stoppa vår planerade massignering med DNSSEC. En annan registrar som faktiskt utförde sin massignering, det var Loopia. De fick dock backa snabbt när de upptäckte DNSSEC-buggen.

Och nu till själva kärnan av allt detta:

  • Att .SE stimulerar DNSSEC med ekonomisk ersättning är en bra sak.
  • Att .SE inte informerar sina registrarer om DNSSEC-buggen är riktigt illa.

Ingenstans i informationen från .SE, avseende DNSSEC, har jag sett dem lyfta fram detta problem (och jag har granskat deras utskick ingående). .SE har dock en utmärkt dokumentation av hur man implementerar DNSSEC osv. Men när det gäller buggen, då är det knäpptyst.

Vi närmar oss raskt nästa ekonomiska ersättning i .SE:s DNSSEC-kampanj. När en registrar utför sina massigneringar så sker det ofta utan innehavarnas vetskap (det godkänns via avtal). I värsta fall kan detta leda till att ytterligare 10- eller 100-tusentals .se domäner blir DNSSEC-signerade och slutar fungerautan domänägarnas kännedom.

Det som behöver ske nu, det är att .SE måste se över sin strategi för DNSSEC. Den svenska toppdomänen .se ska inte behöva vara ett stort ”betatest” för DNSSEC. Funktionaliteten måste finnas på plats ordentligt innan DNSSEC trycks ut. Och information om sådana här problem måste gå ut ordentligt till registrarer, DNS-operatörer, Internetleverantörer osv.

Jag gillar DNSSEC som tusan. Men det här är ingen lek. DNSSEC kan kosta mer än det smakar.