Jag gillar gamla bilar. Bilar man kan skruva själv, som man kan skita ner sig i och faktiskt göra något med. Inte som dagens moderna bilar, som man måste lämna in på verkstad för ett oljebyte. Bilar med karaktär, med ett unikt och vackert utseende. Bilar som är en fröjd att färdas i. Riktiga bilar helt enkelt.
Här, låt mig ge er några exempel:
Saab 92A. Den första serieproducerade Saaben (ca 5 300 bilar). Formgiven av Sixten Sason. Första modellen saknade en baklucka och fanns enbart som militärgrön (pga Saabs restlager av färg från flygplanstillverkningen). Den hade en tvåtaktsmotor på 25 hästar, men tack vare att luftmotståndet var i klass med Porsche så flög den fram ändå.
Chevrolet Chevelle SS. SS står för Super Sport och med en V8 på 325 kusar så drar denna bil ifrån de flesta vid rödljuset. Chevelle tillverkades mellan 64-77, men det är modellerna mellan 68-69 som är vackrast i mitt tycke. Glöm Ford Mustang – muskelbilarnas svar på Volvo 240 – det är så här en riktig muskelbil ska se ut!
Fiat 600 Multipla. Kärleksbarnet till Fiat 500 och en folkabuss. Denna kompakta buss rymmer 6 st passagerare med sin smarta, om än livsfarliga, konstruktion där föraren och en passagerare sitter ovanför framhjulen. Bakhängda dörrar, tvåfärgad och en massa vacker krom. Behöver jag säga mer?
Ford Galaxie 500 XL. Det yttersta beviset för att en bil inte måste ha kurvor för att vara vacker. Denna skönhet tillverkades under 15 år, mellan 59-74, men det är en årgång som står ut lite extra: 1965. En mer brutal och uppkäftig front på en bil får man leta efter. Och den var lika snygg bakifrån sett.
Citroen DS. Eller ”Paddan” som den även kallas. Det är en bil att älska, en bil att hata. En åsikt har man dock alltid om den. DS:en tillverkades med två olika fronter, där den senare (från -63) är den jag föredrar. Den tidiga fronten lämpar sig bättre på en annan av mina favoritbilar.
BMW 2000 CS. BMW är världens tråkigaste biltillverkare. Har du sett en BMW, ja, då har du sett alla. Tack och lov då att BMW lät Karmann designa en bil som blev det vackraste bil som BMW någonsin har producerat. Hajnosen kallas denna för, med all rätt. Karmann är även kända för den stiliga VW Karmann Ghia.
Alfa Romeo Montreal. Min farfar var väldigt förtjust i Alfa Romeo. Jag förstod aldrig riktigt varför, förrän jag såg Montreal. Detta var en konceptbil som först visades på världsutställningen i Montreal år 1967. Efterfrågan var så hög att den började serieproduceras, nästan exakt efter konceptbilen (vilket är/var väldigt ovanligt).
Toyota 2000 GT. Det är en Toyota. En Toyota. Från 1967, med tydliga drag från t ex Ford GT40 och Jaguar E-type. Men sak samma, det är en jävla Toyota. Världens i särklass stiligaste riskokare.
Renault 4. En mer snygg-ful bil får man leta efter. Mer karaktär likaså. Gav den desto vackrare Citroën 2CV en bra match och de svenska reklamkampanjerna, där Renault 4 marknadsfördes som en ”antibil”, sägs vara ursprunget till den moderna reklamen i Sverige.
AMC Pacer. En liten bil, som drar en himla massa soppa. Särskilt om den är full av hårdrockare. Ett amerikanskt (rätt så misslyckat) svar till de japanska småbilarnas popularitet på 70-talet. Men oj, så vacker den där bakdelen är.
Opel Kadett Rallye. En rallybil i liten kostym. Toppmodellen av denna bil har en motor på 1900 cc, med närmare 100 hästar, som är så stor att den inte kan lyftas upp ur bilen utan måste sänkas ner. Det är i princip en ihopkrympt version av Chevellen, sett till utseende och kräm. Om jag inte hade föredragit Saab så hade jag haft en Opel Kadett.
Det här var bara ett axplock av de guldkorn av gamla bilar som finns där ute. Om du vill komma igång med en veteranbil så kan jag varmt rekommendera en sökning på Blocket, med bilar fram till 70-talet.
Varför inte testa att skaffa en veteranbil som andrabil? De är snuskigt billiga, min Saab V4 från -72 kostar t ex inte mer än 100 kr/månad i vanlig helförsäkring. Ingen veteranförsäkring, utan riktiga grejen.
Blickarna, uppskattningen och de glada tillropen du får när du glider fram i din veteranbil, de är värda allt slit i världen som dessa lite äldre bilar kan uppbringa emellanåt.
Dessutom finns det enormt många andra veteranbilsentusiaster där ute. Det spelar t ex ingen roll hur dumma frågor jag har om mina bilar, mina vänner på forumet hos Svenska Saabklubben har svar på allt. Detsamma gäller många andra bilmärken likaså.
Men om jag ändå skulle vara tvungen att köpa en ny bil, då skulle det bli denna:
Saab 9-3 Turbo X. En jubileumsmodell från 2008, med totalt 2 000 exemplar. fyrhjulsdrift och 280 hästar från en härligt morrande V6:a. Låter nästan (bara nästan) lika mysigt som en Saab OG 900.
Lite för dålig bränsleekonomi bara, men vad kan begära av moderna bilar liksom? 😉