Vår nya bil. Eller lastbil.

Det har ännu inte gått fem år sedan jag tog mitt körkort. Men jag har ändå ägt 10 st Saabar. Från Saab 96, 99 och klassiska 900 till Saab 9-3 Viggen, 9-5 och 9-3X. Saab är det enda bilmärke jag ägt och kört.

Fram till nu.

Mitsubishi L200 2002

Det här är vår nya bruksbil. En L200 från 2002. Den har en 2,5 liter turbodiesel, med manuell växellåda. Den rullar med bakhjulsdrift, vanlig fyrhjulsdrift och fyrhjulsdrift med lågväxel. Den ser rätt så risig ut, men har bara gått strax över 15K mil. Och den var jäkligt billig.

För ett par veckor sedan hade jag fyra Saabar. Tre försvann förra veckan – två till nya ägare och en till skroten. Nu har vi en kvar, som ska säljas inom kort. Snart har jag ingen Saab. Det känns lite konstigt.

Har jag gett upp Saab?

Nej då, Saab är bilmärket i mitt hjärta. Men jag behöver rensa ut och fokusera. Jag kan inte ha fyra bilar, eller fyra olika projekt egentligen. Och jag är rätt så trött på märkesfokuseringen, med vissa bihang.

Vår nya bil är inte den bil jag mest av allt vill ha, nej. Det är en enkel och stabil lösning för en småbarnsfamilj på landet, som behöver köra en hel del grejer. En bil för ett specifikt syfte.

Om pengar inte spelade någon roll så hade jag valt en Defender 130 eller en Hilux Double Cab. Eller allra helst en Land Cruiser 79. Men jag snålar lite nu när jag saknar sysselsättning. I sinom tid så. 😉

Det var allt bättre förr

Jag gillar gamla bilar. Bilar man kan skruva själv, som man kan skita ner sig i och faktiskt göra något med. Inte som dagens moderna bilar, som man måste lämna in på verkstad för ett oljebyte. Bilar med karaktär, med ett unikt och vackert utseende. Bilar som är en fröjd att färdas i. Riktiga bilar helt enkelt.

Här, låt mig ge er några exempel:

Saab 92A. Den första serieproducerade Saaben (ca 5 300 bilar). Formgiven av Sixten Sason. Första modellen saknade en baklucka och fanns enbart som militärgrön (pga Saabs restlager av färg från flygplanstillverkningen). Den hade en tvåtaktsmotor på 25 hästar, men tack vare att luftmotståndet var i klass med Porsche så flög den fram ändå.

Chevrolet Chevelle SS. SS står för Super Sport och med en V8 på 325 kusar så drar denna bil ifrån de flesta vid rödljuset. Chevelle tillverkades mellan 64-77, men det är modellerna mellan 68-69 som är vackrast i mitt tycke. Glöm Ford Mustang – muskelbilarnas svar på Volvo 240 – det är så här en riktig muskelbil ska se ut!

Fiat 600 Multipla. Kärleksbarnet till Fiat 500 och en folkabuss. Denna kompakta buss rymmer 6 st passagerare med sin smarta, om än livsfarliga, konstruktion där föraren och en passagerare sitter ovanför framhjulen. Bakhängda dörrar, tvåfärgad och en massa vacker krom. Behöver jag säga mer?

Ford Galaxie 500 XL. Det yttersta beviset för att en bil inte måste ha kurvor för att vara vacker. Denna skönhet tillverkades under 15 år, mellan 59-74, men det är en årgång som står ut lite extra: 1965. En mer brutal och uppkäftig front på en bil får man leta efter. Och den var lika snygg bakifrån sett.

Citroen DS. Eller ”Paddan” som den även kallas. Det är en bil att älska, en bil att hata. En åsikt har man dock alltid om den. DS:en tillverkades med två olika fronter, där den senare (från -63) är den jag föredrar. Den tidiga fronten lämpar sig bättre på en annan av mina favoritbilar.

BMW 2000 CS. BMW är världens tråkigaste biltillverkare. Har du sett en BMW, ja, då har du sett alla. Tack och lov då att BMW lät Karmann designa en bil som blev det vackraste bil som BMW någonsin har producerat. Hajnosen kallas denna för, med all rätt. Karmann är även kända för den stiliga VW Karmann Ghia.

Alfa Romeo Montreal. Min farfar var väldigt förtjust i Alfa Romeo. Jag förstod aldrig riktigt varför, förrän jag såg Montreal. Detta var en konceptbil som först visades på världsutställningen i Montreal år 1967. Efterfrågan var så hög att den började serieproduceras, nästan exakt efter konceptbilen (vilket är/var väldigt ovanligt).

Toyota 2000 GT. Det är en Toyota. En Toyota. Från 1967, med tydliga drag från t ex Ford GT40 och Jaguar E-type. Men sak samma, det är en jävla Toyota. Världens i särklass stiligaste riskokare.

Renault 4. En mer snygg-ful bil får man leta efter. Mer karaktär likaså. Gav den desto vackrare Citroën 2CV en bra match och de svenska reklamkampanjerna, där Renault 4 marknadsfördes som en ”antibil”, sägs vara ursprunget till den moderna reklamen i Sverige.

AMC Pacer. En liten bil, som drar en himla massa soppa. Särskilt om den är full av hårdrockare. Ett amerikanskt (rätt så misslyckat) svar till de japanska småbilarnas popularitet på 70-talet. Men oj, så vacker den där bakdelen är.

Opel Kadett Rallye. En rallybil i liten kostym. Toppmodellen av denna bil har en motor på 1900 cc, med närmare 100 hästar, som är så stor att den inte kan lyftas upp ur bilen utan måste sänkas ner. Det är i princip en ihopkrympt version av Chevellen, sett till utseende och kräm. Om jag inte hade föredragit Saab så hade jag haft en Opel Kadett.

Det här var bara ett axplock av de guldkorn av gamla bilar som finns där ute. Om du vill komma igång med en veteranbil så kan jag varmt rekommendera en sökning på Blocket, med bilar fram till 70-talet.

Varför inte testa att skaffa en veteranbil som andrabil? De är snuskigt billiga, min Saab V4 från -72 kostar t ex inte mer än 100 kr/månad i vanlig helförsäkring. Ingen veteranförsäkring, utan riktiga grejen.

Blickarna, uppskattningen och de glada tillropen du får när du glider fram i din veteranbil, de är värda allt slit i världen som dessa lite äldre bilar kan uppbringa emellanåt.

Dessutom finns det enormt många andra veteranbilsentusiaster där ute. Det spelar t ex ingen roll hur dumma frågor jag har om mina bilar, mina vänner på forumet hos Svenska Saabklubben har svar på allt. Detsamma gäller många andra bilmärken likaså.

Men om jag ändå skulle vara tvungen att köpa en ny bil, då skulle det bli denna:

Saab 9-3 Turbo X. En jubileumsmodell från 2008, med totalt 2 000 exemplar. fyrhjulsdrift och 280 hästar från en härligt morrande V6:a. Låter nästan (bara nästan) lika mysigt som en Saab OG 900.

Lite för dålig bränsleekonomi bara, men vad kan begära av moderna bilar liksom? 😉

Rebellerna slår tillbaka mot Volkswagen

Du missade väl inte Volkswagens Star Wars-reklam här tidigare?

Nu har Greenpeace tagit upp kampen mot Volkswagen:

Uppdaterat: Youtube har raderat Greenpeace film. Trots 1 000-tals SW-relaterade filmer där. Riktigt illa agerat. Låt oss hoppas att Vimeo inte viker sig för Volkswagen.

Det spelar ingen roll hur häftiga reklamfilmer man hittar på. Volkswagens lobbyister motarbetar europeiska klimatlagar om minskning av utsläpp och hårdare avgaskrav. Det är inte acceptabelt.

Besök Volkswagen: The Dark Side och skriv under Greenpeace namninsamling för en bättre framtid. Då får du även se hur denna saga kan avslutas. 😉

Amerikanska bilar, de e min stil

Idag drar Power Meet igång i Västerås. Världens största raggarträff har blivit en årlig tradition för mig, så imorgon bär det av till gurkstan. Ingen miljövänlighet i världen kan stoppa mig från de härligt mullrande och fasligt bensinslukande storblocken. 😉

Kolla bara hur trevligt det är:

Västerås 2007 & 2008

(med reservation för att fylla, nakenhet, slagsmål och drägg kan tillkomma)

Fast egentligen så är det inte omöjligt att få Power Meet och dess bilar att bli miljövänliga. Åtminstone inte om man ska tro på Electroengine och deras True Electric-system. De har nämligen kommit på ett sätt att ersätta traditionella bensindrivna motorer med elektriska diton.

Enkelt förklarat så går det ut på att motorn, växellådan och differentialen plockas ut, för att ersättas med elmotorer som monteras på bilens drivaxlar och batterier som placeras ut på ett sätt som bibehåller den ursprungliga viktfördelningen. Batterierna är dessutom extremt effektiva och kan bytas ut individuellt.

Och de kommer snart börja bygga om befintliga bilar.

Men innan något sådant kan ske med en gammal jänkare så måste det ursprungliga motorljudet bevaras och återproduceras med precision. Att föreslå ett motorbyte för en raggare, utan rätt ljud, är annars bara att tigga om ett rejält kok stryk.

Hur som helst, i morgon är det Power Meet som gäller. Cruisingen brukar nämligen vara bäst på fredagen. Om du är i krokarna så får du gärna slå en signal. Jag lovar att svara så länge jag är tillräckligt nykter (ring innan lunch). Hej hej, bara kör! 8)

Cooling under PM 2007

Uppdaterat: Jens på KlimatSmart ringde precis och tipsade mig om att Västerås Stad klimatkompenserar för Power Meet i år. Som kompensation för de ca 13 000 bilar som förväntas komma dit så har de köpt utsläppsrätter motsvarande 74 ton koldioxid från Naturskyddsföreningen.

Även om jag personligen anser att utsläppsrätter bara är trams (det gör ingen faktisk skillnad för miljön, till skillnad mot t ex klimatneutraliseringen som vi kör med på Reklamfritt.se) så är det iaf ett steg i rätt riktning.