Vår nya bil. Eller lastbil.

Det har ännu inte gått fem år sedan jag tog mitt körkort. Men jag har ändå ägt 10 st Saabar. Från Saab 96, 99 och klassiska 900 till Saab 9-3 Viggen, 9-5 och 9-3X. Saab är det enda bilmärke jag ägt och kört.

Fram till nu.

Mitsubishi L200 2002

Det här är vår nya bruksbil. En L200 från 2002. Den har en 2,5 liter turbodiesel, med manuell växellåda. Den rullar med bakhjulsdrift, vanlig fyrhjulsdrift och fyrhjulsdrift med lågväxel. Den ser rätt så risig ut, men har bara gått strax över 15K mil. Och den var jäkligt billig.

För ett par veckor sedan hade jag fyra Saabar. Tre försvann förra veckan – två till nya ägare och en till skroten. Nu har vi en kvar, som ska säljas inom kort. Snart har jag ingen Saab. Det känns lite konstigt.

Har jag gett upp Saab?

Nej då, Saab är bilmärket i mitt hjärta. Men jag behöver rensa ut och fokusera. Jag kan inte ha fyra bilar, eller fyra olika projekt egentligen. Och jag är rätt så trött på märkesfokuseringen, med vissa bihang.

Vår nya bil är inte den bil jag mest av allt vill ha, nej. Det är en enkel och stabil lösning för en småbarnsfamilj på landet, som behöver köra en hel del grejer. En bil för ett specifikt syfte.

Om pengar inte spelade någon roll så hade jag valt en Defender 130 eller en Hilux Double Cab. Eller allra helst en Land Cruiser 79. Men jag snålar lite nu när jag saknar sysselsättning. I sinom tid så. 😉

Att meka med en modern bil

Jag har nog inte berättat det i min blogg tidigare, men jag har sedan några månader tillbaka en sån där modern bil. En Saab 9-3 Aero från 2001.

2012_10_29_08_50_312732460365246158_36879986_Rise

Om jag hade fått bestämma här hemma så hade vi givetvis inte köpt den här bilen. Jag är alldeles för glad i gamla bilar. Men tjejen insisterade, hon ville ha en modern bil med mer utrymme i baksätet än vår Saab V4, så det blev så här. Skyll inte på mig.

Jag har inte skruvat på 9-3:an, mer än ett byte av bromsskivor & belägg, då det är så krångligt med moderna bilar. Men efter den senaste veckans småfix så har jag fått lite blodad tand.

Det började med SID:en. Eller Saab Information Display, den där pixelskärmen som kontrollerar i princip allt i bilen. Som på många andra Saab 9-3 så kunde man räkna antalet fungerande pixlar på en hand så jag skickade iväg SID:en, med ACC-displayen (som sköter värme/kyla, som har varit lika död och som gjort vintermorgnarna rätt spännande), för reparation till England.

Dataenheterna skickades till Saab Display Repairs. Jag skickade dem måndag förra veckan och fick dem åter i förrgår (lite mer än en vecka). Det kostade ca 300 kr att skicka paketet (med spårbarhet) och strax över 1 000 kr att få enheterna reparerade, inklusive returfrakt.

Och som de blev reparerade! Från att ha varit stendöda så är det nu total pixelperfektion. Man ser all text på enheterna klart och tydligt. Det var knappt jag kunde tro det.

Förra helgen hittade jag av en slump en lokal kille på Värmdö (eller Orminge) som kunde etanolkonvertera 9-3:an. Eller ja, se till att den kan gå på både bensin och etanol. BioPower som det heter. Av en slump ramlade jag över hans annons på Blocket. Vi hörde några gånger via e-post och så åkte jag igår kväll och fick bilen ”ommappad”.

Motorn som sitter i denna bil, en sk. T7-motor, går nämligen alldeles utmärkt på etanol. Det gäller bara att få datorn i bilen att förstå och anpassa sig efter detta. Genom att ansluta en vanlig dator till bilen och ersätta den gamla mjukvaran med en ny mjukvara så får man en BioPower-bil. Snuskigt modernt och enkelt.

1 500 riksdaler kostade denna konvertering. Då gjorde han även en ordentlig genomgång av motorn och jag fick råd om ett flertal saker som behöver bytas/åtgärdas. Riktigt bra kille. Om ni vill ha hans namn och e-postadress, kontakta mig då bara om det. Originalmjukvaran fick jag på en USB-sticka och den är säkert sparad på diverse molntjänster.

Den mjukvara som jag har i bilen nu anpassar den både till etanol och vässar motorn lite, samtidigt som den ger bättre bränsleekonomi. När man kör på etanol så ökar förbrukningen med ca 30 %. Men när bensinen kostar 50 % mer än etanolen (så som idag) så krävs det bara 7-8 tankar innan etanolkonverteringen är lönsam.

Så, nu har jag en pigg, högst funktionell och (någorlunda) miljövänlig modern bil. Med en lista på saker som jag ska fixa till på den. Vilket får bli ett projekt till nästa helg.

Om jag nu inte lyckas få upp den där jävla påfyllningspluggen för växellådsoljan på V4:an.

Världens jobbigaste plugg

Det var allt bättre förr

Jag gillar gamla bilar. Bilar man kan skruva själv, som man kan skita ner sig i och faktiskt göra något med. Inte som dagens moderna bilar, som man måste lämna in på verkstad för ett oljebyte. Bilar med karaktär, med ett unikt och vackert utseende. Bilar som är en fröjd att färdas i. Riktiga bilar helt enkelt.

Här, låt mig ge er några exempel:

Saab 92A. Den första serieproducerade Saaben (ca 5 300 bilar). Formgiven av Sixten Sason. Första modellen saknade en baklucka och fanns enbart som militärgrön (pga Saabs restlager av färg från flygplanstillverkningen). Den hade en tvåtaktsmotor på 25 hästar, men tack vare att luftmotståndet var i klass med Porsche så flög den fram ändå.

Chevrolet Chevelle SS. SS står för Super Sport och med en V8 på 325 kusar så drar denna bil ifrån de flesta vid rödljuset. Chevelle tillverkades mellan 64-77, men det är modellerna mellan 68-69 som är vackrast i mitt tycke. Glöm Ford Mustang – muskelbilarnas svar på Volvo 240 – det är så här en riktig muskelbil ska se ut!

Fiat 600 Multipla. Kärleksbarnet till Fiat 500 och en folkabuss. Denna kompakta buss rymmer 6 st passagerare med sin smarta, om än livsfarliga, konstruktion där föraren och en passagerare sitter ovanför framhjulen. Bakhängda dörrar, tvåfärgad och en massa vacker krom. Behöver jag säga mer?

Ford Galaxie 500 XL. Det yttersta beviset för att en bil inte måste ha kurvor för att vara vacker. Denna skönhet tillverkades under 15 år, mellan 59-74, men det är en årgång som står ut lite extra: 1965. En mer brutal och uppkäftig front på en bil får man leta efter. Och den var lika snygg bakifrån sett.

Citroen DS. Eller ”Paddan” som den även kallas. Det är en bil att älska, en bil att hata. En åsikt har man dock alltid om den. DS:en tillverkades med två olika fronter, där den senare (från -63) är den jag föredrar. Den tidiga fronten lämpar sig bättre på en annan av mina favoritbilar.

BMW 2000 CS. BMW är världens tråkigaste biltillverkare. Har du sett en BMW, ja, då har du sett alla. Tack och lov då att BMW lät Karmann designa en bil som blev det vackraste bil som BMW någonsin har producerat. Hajnosen kallas denna för, med all rätt. Karmann är även kända för den stiliga VW Karmann Ghia.

Alfa Romeo Montreal. Min farfar var väldigt förtjust i Alfa Romeo. Jag förstod aldrig riktigt varför, förrän jag såg Montreal. Detta var en konceptbil som först visades på världsutställningen i Montreal år 1967. Efterfrågan var så hög att den började serieproduceras, nästan exakt efter konceptbilen (vilket är/var väldigt ovanligt).

Toyota 2000 GT. Det är en Toyota. En Toyota. Från 1967, med tydliga drag från t ex Ford GT40 och Jaguar E-type. Men sak samma, det är en jävla Toyota. Världens i särklass stiligaste riskokare.

Renault 4. En mer snygg-ful bil får man leta efter. Mer karaktär likaså. Gav den desto vackrare Citroën 2CV en bra match och de svenska reklamkampanjerna, där Renault 4 marknadsfördes som en ”antibil”, sägs vara ursprunget till den moderna reklamen i Sverige.

AMC Pacer. En liten bil, som drar en himla massa soppa. Särskilt om den är full av hårdrockare. Ett amerikanskt (rätt så misslyckat) svar till de japanska småbilarnas popularitet på 70-talet. Men oj, så vacker den där bakdelen är.

Opel Kadett Rallye. En rallybil i liten kostym. Toppmodellen av denna bil har en motor på 1900 cc, med närmare 100 hästar, som är så stor att den inte kan lyftas upp ur bilen utan måste sänkas ner. Det är i princip en ihopkrympt version av Chevellen, sett till utseende och kräm. Om jag inte hade föredragit Saab så hade jag haft en Opel Kadett.

Det här var bara ett axplock av de guldkorn av gamla bilar som finns där ute. Om du vill komma igång med en veteranbil så kan jag varmt rekommendera en sökning på Blocket, med bilar fram till 70-talet.

Varför inte testa att skaffa en veteranbil som andrabil? De är snuskigt billiga, min Saab V4 från -72 kostar t ex inte mer än 100 kr/månad i vanlig helförsäkring. Ingen veteranförsäkring, utan riktiga grejen.

Blickarna, uppskattningen och de glada tillropen du får när du glider fram i din veteranbil, de är värda allt slit i världen som dessa lite äldre bilar kan uppbringa emellanåt.

Dessutom finns det enormt många andra veteranbilsentusiaster där ute. Det spelar t ex ingen roll hur dumma frågor jag har om mina bilar, mina vänner på forumet hos Svenska Saabklubben har svar på allt. Detsamma gäller många andra bilmärken likaså.

Men om jag ändå skulle vara tvungen att köpa en ny bil, då skulle det bli denna:

Saab 9-3 Turbo X. En jubileumsmodell från 2008, med totalt 2 000 exemplar. fyrhjulsdrift och 280 hästar från en härligt morrande V6:a. Låter nästan (bara nästan) lika mysigt som en Saab OG 900.

Lite för dålig bränsleekonomi bara, men vad kan begära av moderna bilar liksom? 😉

Top Gear säger farväl till Saab

Som ni kanske känner till så gick världens bästa bilmärke i konkurs för en tid sedan. Även om undertecknad inte tror att det är kört (!) riktigt än, så har media runt om i världen skrivit spaltmeter om Saabs död.

Nu har turen kommit till världens största bilprogram, Top Gear. Med 350 miljoner tittare varje vecka så är det rätt så speciellt med en sådan här fin eloge till Saab.

Top Gear Series 18 – Saab Tribute

Man bör dock ta inledningen med en stor nypa salt. Det är nonsens att man skulle behöva gasa/bromsa så med Saab 92/93A, som saknade omblandare för olja till motorn och ett stort antal världsmästerskapstitlar – med Saab 92, 93 och 96 – visar likaså att äldre Saabar fungerar alldeles utmärkt i snöiga förhållanden.

Deras hyllning till Saab 99 Turbo var dock riktigt fin. Extraknappen användes f ö ofta till extraljusen, men det är väl svårt att notera om man kör runt i dagsljus. Oavsett så har de väldigt rätt i att 99 Turbon var/är en sann ikon. Någon dag hoppas jag kunna skaffa en sådan bil själv (om än med 4 dörrar, dvs en turbokonverterad Saab 99 GLE).

Nu väntar jag bara på att Top Gear Sverige ska skriva ett specialnummer om Saab. 😉

Det här är f ö fortfarande det bästa inslaget om Saab någonsin från Top Gear:

TopGear SAAB Rally Cars