En gammal militärcykel: 500-1 000 kr
Framhjulsmotor (el): 1 000 kr
Batteripack (lithium): 1 500 kr
Kontroller: 150 kr
Sladdar & reglage: 500 kr
Militärgrön sprayfärg (för maskering av elektronik): 150 krBlickarna från övriga cyklister (när du blåser förbi dem): ovärderliga
Och nej, jag ska inte göra detta nu. Det räcker med min elbilskonvertering. 😉
Jag är ingen tältmänniska. Även om jag älskar att vara ute i naturen, att vandra, cykla, fiska osv. så är jag inte jätteförtjust i att tälta. Men tältar gör jag ändå, några gånger varje år. Och det är samma visa varje gång: alldeles för trångt, obekvämt och ojämn värme.
Jag ska till SSWC i år. Under mina tidigare besök där så har jag tältat och även om jag hade möjlighet att bo i en stuga så valde jag att tälta i år igen. Det hör till SSWC på något sätt, att vakna av ett gäng får på Tjärö. Ni som också tältar på SSWC förstår mig säkert.
Inför årets SSWC så funderade jag lite extra kring detta med tältandet. Det första året på SSWC hade en av deltagarna (hej Morris!) en Hennessy Hammock. Det är en kraftig hängmatta, som fungerar precis som en vanlig hängmatta, men som givetvis är förstärkt och skyddar mot regn, mygg osv.
Efter att ha googlat, läst diverse forum och kollat ett större antal klipp på Youtube så insåg jag dock att Hennessy Hammock inte var ett företag som jag ville stödja (de har en patentkåt grundare/VD). Lyckligtvis så finns det (billigare) alternativ till Hennessy Hammock.
Den tälthängmatta som jag istället fastnade för, det var en DD Hammock. Eller mer specifikt: en DD Travel Hammock med en 3×3 m DD Tarp (en presenning som skyddar mot regn) samt en DD Sleeve (ett skydd för enkel montering) och extra snören. Detta köpte jag i ett prisvärt paket från Huskygård, som levererade på en vecka (och erbjöd utmärkt support).
Under helgen som gick så testade jag min nya tälthängmatta. Här är mina första intryck.
Till en början så var det enkelt att montera hängmattan. Det svåraste var egentligen att hitta två träd med rätt avstånd emellan (ca 3,5 m). Jag är ingen knutexpert, utan fäste bara hängmattan med snörena lindade tre varv runt varje träd och en enkel knut samt en dubbelrosett (en rosett som jag knöt ihop en gång extra). Mattan spände jag fast rätt hårt, så den hängde rakt mellan träden.
Myggnätet spänner man likaså upp i respektive träd och med ett par pinnar som medföljer så kan man sära på myggnätet (så det blir luftigare ovantill). Hängmattan har en dubbel botten där jag placerade ett vanligt liggunderlag. Eftersom det inte var risk för regn så lät jag bli att montera den stora presenningen (Tarp:en).
Innan jag åker till SSWC så ska jag testa att montera allt igen, inklusive presenningen. Det följer med en himla massa snören och även om jag lyckades montera allt så kändes det inte helt hundra med myggnätet och pinnarna till det. Inte för att det påverkade sömnen eller något, men ändå.
När jag skulle lägga mig i hängmattan så var jag först orolig för att den skulle tippa över. Oron var dock obefogad, eftersom liggdelen är väldigt bred. Myggnätet är fäst på båda sidor med dragkedjor och om man drar isär dessa så kan man lugnt sitta och gunga i hängmattan utan att vara orolig för att ramla ur. Med dragkedjorna stängda känns hängmattan väldigt stabil.
Jag är rätt så lång och tung (1,94 m och 90 pannor) men det fanns ändå gott om utrymme i hängmattan. Det var mycket bättre än i mitt 2-manna tält, där jag brukar få ligga snett för att få plats. I hängmattan låg jag väldigt bekvämt, även med en sovsäck.
Faktum är att jag somnade utan en sovsäck (ja, vi var inte helt nyktra) och vaknade mitt på natten av att jag frös som en galning. Jag lyckades dock komma upp, hämta en sovsäck och lägga mig igen utan några incidenter. Det talar väl egentligen också för stabiliteten och enkelheten med denna lösning. 😉
Nästföljande morgon så låg jag kvar i hängmattan rätt så länge. Till skillnad från när man vaknar i ett tält så var det inte varmt, kvavt och svettigt, utan väldigt skönt att ligga där. Jag var varken öm eller hade ont i ryggen, så som jag brukar ha det i ett tält. Bortsett från incidenten med sovsäcken så var detta den skönaste tältnatt jag någonsin varit med om.
När jag monterade hängmattan så passade jag på att stoppa in snörena på ena sidan genom min DD Sleeve (regnskyddet). Så morgonen därpå, när jag packade ihop allt, så plockade jag bara bort snörena och pinnarna till myggnätet, drog regnskyddet över hängmattan och lossade snörena till hängmattan. Därefter var det busenkelt att snurra ihop och paketera mattan.
Sammanfattningsvis så är jag väldigt nöjd med min DD Hammock. Jag kommer att montera den ytterligare en gång hemma på tomten, med presenning och allt, för att vara helt säker på alla snören. Jag ska även montera karbinhakar i respektive ände, som skydd mot regnvatten från träden. Enligt väderprognoserna så ska det ju regna på SSWC (vilket blir intressant för oss tältare).
En sista sak med denna tälthängmatta: det är även möjligt att montera den på marken, om man inte hittar lämpliga träd. Det var en av orsakerna till att jag valde just denna modell (DD Travel Hammock), istället för en annan modell (DD Frontline Hammock). Detta ska jag likaså testa innan SSWC.
I slutändan så kan jag varmt rekommendera en DD Hammock till alla som vill tälta lite skönare. Jag är som sagt ingen expert på varken knutar eller tält, men det var förvånansvärt enkelt att tälta så här. Om du springer på mig på SSWC så kan jag givetvis visa dig hur min tälthängmatta fungerar där likaså. 🙂
Jag gillar gamla bilar. Bilar man kan skruva själv, som man kan skita ner sig i och faktiskt göra något med. Inte som dagens moderna bilar, som man måste lämna in på verkstad för ett oljebyte. Bilar med karaktär, med ett unikt och vackert utseende. Bilar som är en fröjd att färdas i. Riktiga bilar helt enkelt.
Här, låt mig ge er några exempel:
Saab 92A. Den första serieproducerade Saaben (ca 5 300 bilar). Formgiven av Sixten Sason. Första modellen saknade en baklucka och fanns enbart som militärgrön (pga Saabs restlager av färg från flygplanstillverkningen). Den hade en tvåtaktsmotor på 25 hästar, men tack vare att luftmotståndet var i klass med Porsche så flög den fram ändå.
Chevrolet Chevelle SS. SS står för Super Sport och med en V8 på 325 kusar så drar denna bil ifrån de flesta vid rödljuset. Chevelle tillverkades mellan 64-77, men det är modellerna mellan 68-69 som är vackrast i mitt tycke. Glöm Ford Mustang – muskelbilarnas svar på Volvo 240 – det är så här en riktig muskelbil ska se ut!
Fiat 600 Multipla. Kärleksbarnet till Fiat 500 och en folkabuss. Denna kompakta buss rymmer 6 st passagerare med sin smarta, om än livsfarliga, konstruktion där föraren och en passagerare sitter ovanför framhjulen. Bakhängda dörrar, tvåfärgad och en massa vacker krom. Behöver jag säga mer?
Ford Galaxie 500 XL. Det yttersta beviset för att en bil inte måste ha kurvor för att vara vacker. Denna skönhet tillverkades under 15 år, mellan 59-74, men det är en årgång som står ut lite extra: 1965. En mer brutal och uppkäftig front på en bil får man leta efter. Och den var lika snygg bakifrån sett.
Citroen DS. Eller ”Paddan” som den även kallas. Det är en bil att älska, en bil att hata. En åsikt har man dock alltid om den. DS:en tillverkades med två olika fronter, där den senare (från -63) är den jag föredrar. Den tidiga fronten lämpar sig bättre på en annan av mina favoritbilar.
BMW 2000 CS. BMW är världens tråkigaste biltillverkare. Har du sett en BMW, ja, då har du sett alla. Tack och lov då att BMW lät Karmann designa en bil som blev det vackraste bil som BMW någonsin har producerat. Hajnosen kallas denna för, med all rätt. Karmann är även kända för den stiliga VW Karmann Ghia.
Alfa Romeo Montreal. Min farfar var väldigt förtjust i Alfa Romeo. Jag förstod aldrig riktigt varför, förrän jag såg Montreal. Detta var en konceptbil som först visades på världsutställningen i Montreal år 1967. Efterfrågan var så hög att den började serieproduceras, nästan exakt efter konceptbilen (vilket är/var väldigt ovanligt).
Toyota 2000 GT. Det är en Toyota. En Toyota. Från 1967, med tydliga drag från t ex Ford GT40 och Jaguar E-type. Men sak samma, det är en jävla Toyota. Världens i särklass stiligaste riskokare.
Renault 4. En mer snygg-ful bil får man leta efter. Mer karaktär likaså. Gav den desto vackrare Citroën 2CV en bra match och de svenska reklamkampanjerna, där Renault 4 marknadsfördes som en ”antibil”, sägs vara ursprunget till den moderna reklamen i Sverige.
AMC Pacer. En liten bil, som drar en himla massa soppa. Särskilt om den är full av hårdrockare. Ett amerikanskt (rätt så misslyckat) svar till de japanska småbilarnas popularitet på 70-talet. Men oj, så vacker den där bakdelen är.
Opel Kadett Rallye. En rallybil i liten kostym. Toppmodellen av denna bil har en motor på 1900 cc, med närmare 100 hästar, som är så stor att den inte kan lyftas upp ur bilen utan måste sänkas ner. Det är i princip en ihopkrympt version av Chevellen, sett till utseende och kräm. Om jag inte hade föredragit Saab så hade jag haft en Opel Kadett.
Det här var bara ett axplock av de guldkorn av gamla bilar som finns där ute. Om du vill komma igång med en veteranbil så kan jag varmt rekommendera en sökning på Blocket, med bilar fram till 70-talet.
Varför inte testa att skaffa en veteranbil som andrabil? De är snuskigt billiga, min Saab V4 från -72 kostar t ex inte mer än 100 kr/månad i vanlig helförsäkring. Ingen veteranförsäkring, utan riktiga grejen.
Blickarna, uppskattningen och de glada tillropen du får när du glider fram i din veteranbil, de är värda allt slit i världen som dessa lite äldre bilar kan uppbringa emellanåt.
Dessutom finns det enormt många andra veteranbilsentusiaster där ute. Det spelar t ex ingen roll hur dumma frågor jag har om mina bilar, mina vänner på forumet hos Svenska Saabklubben har svar på allt. Detsamma gäller många andra bilmärken likaså.
Men om jag ändå skulle vara tvungen att köpa en ny bil, då skulle det bli denna:
Saab 9-3 Turbo X. En jubileumsmodell från 2008, med totalt 2 000 exemplar. fyrhjulsdrift och 280 hästar från en härligt morrande V6:a. Låter nästan (bara nästan) lika mysigt som en Saab OG 900.
Lite för dålig bränsleekonomi bara, men vad kan begära av moderna bilar liksom? 😉
Som ni kanske känner till så gick världens bästa bilmärke i konkurs för en tid sedan. Även om undertecknad inte tror att det är kört (!) riktigt än, så har media runt om i världen skrivit spaltmeter om Saabs död.
Nu har turen kommit till världens största bilprogram, Top Gear. Med 350 miljoner tittare varje vecka så är det rätt så speciellt med en sådan här fin eloge till Saab.
Man bör dock ta inledningen med en stor nypa salt. Det är nonsens att man skulle behöva gasa/bromsa så med Saab 92/93A, som saknade omblandare för olja till motorn och ett stort antal världsmästerskapstitlar – med Saab 92, 93 och 96 – visar likaså att äldre Saabar fungerar alldeles utmärkt i snöiga förhållanden.
Deras hyllning till Saab 99 Turbo var dock riktigt fin. Extraknappen användes f ö ofta till extraljusen, men det är väl svårt att notera om man kör runt i dagsljus. Oavsett så har de väldigt rätt i att 99 Turbon var/är en sann ikon. Någon dag hoppas jag kunna skaffa en sådan bil själv (om än med 4 dörrar, dvs en turbokonverterad Saab 99 GLE).
Nu väntar jag bara på att Top Gear Sverige ska skriva ett specialnummer om Saab. 😉
Det här är f ö fortfarande det bästa inslaget om Saab någonsin från Top Gear:
När det gäller tevespel så har Nintendo alltid legat mig närmast om hjärtat. Från NES fram till idag så har jag ägt och spelat i princip alla Nintendo-maskiner (både stationära och bärbara). Faktum är dock att min första tevespelsmaskin inte var ett Nintendo.
Atari 2600 var maskinen som farsan köpte till oss ungar i julklapp -87. Jag hade önskat ett Nintendo, men Atarin var nog lite billigare. Oavsett så var det enormt att inte behöva hänga i den lokala hifi-butiken eller hos mina kompisar för att få spela tevespel.
Jag minns så väl hur jag slet med Ghostbusters. Vi hade även ett F1-spel, men det var inte lika roligt. Glädjen blev dock kortvarig, då Atarin gick sönder efter knappt 2 veckor. Så farsan och jag lämnade tillbaka den på Åhléns och hämtade ut ett Nintendo 8-bit. Resten är historia.
Nu har jag sedan en tid tillbaka försökt att få min dotter, som är strax över 2 år, att börja spela tevespel. Min Wii är hackad (spana in wiibrew.org om du vill veta hur) och vi har försökt oss på olika 8-bit pärlor, men det är lite för många knappar på Wii-kontrollen.
Härom kvällen satt jag och mindes mina tevespelsrötter, när jag plötsligt ramlade över Atari Flashback. Atari Flashback är nyproducerade (och licensierade) Atari 2600-kloner, som har kommit ut i 3 olika utgåvor. Det medföljer ett stort antal spel och maskinerna är även anpassade för moderna TV-apparater (vilket inte kan sägas om originalen).
Efter en snabb sökning hittade jag Atari Flashback 3 hos Roliga Prylar. Med hela 60 stycken inkluderade spel – och en knapp på kontrollen – så kommer vi ha mycket nöje, min dotter och jag, här framöver. 😉
Vill du se hur Atari Flashback fungerar? Det finns ett gäng recensioner på Youtube.
