Här kommer en glad nyhet för oss som älskar domäner, eller som älskar domännamn som verkligen kommer till nytta.

Under många år har domännamn som har gått ut, främst under de generiska toppdomänerna, registrerats på nytt så snart de gått ut. Med avancerade och automagiska system har hundratals företag fört statistik över dessa domäners popularitet (antal besökare till dem), för att avgöra vilka domäner som är attraktiva.

De domännamn som har varit attraktiva har sedan (många gånger) fyllts med en massa annonser, eller annat material som bara varit avsett att dra in pengar (utan att skapa ett unikt mervärde). Domänerna som inte fastnat har släppts, för att automagiskt registreras på nytt av ett annat företag.

Det här har skapat en ond cirkel där många domännamn aldrig har blivit tillgängliga för nyregistrering av vanliga företag/privatpersoner. Den här principen går under namnet domain tasting (mig veterligen finns det, tyvärr, inget bra svenskt ord för det).

Att domain tasting har funkat beror på att de här företagen har betalt korvören för att ”smaka” på domänerna. Avgiften som man betalade för att registrera en domän blev nämligen återbetald när domänen lämnades tillbaka (inom 5 dagar). För att ni ska förstå omfattningen så kan jag berätta att det registrerades 55,1 miljoner domäner under februari 2007. Av dessa återlämnades 51,5 miljoner domäner (som dock var upptagna en lång tid framöver). Och det var bara en månad.

Efter flera års påtryckningar införde till slut ICANN en ny policy om återlämning av (generiska) domännamn. Den innebar att företag som lämnade tillbaka domäner inte fick pengarna tillbaka om antalet återlämnade domäner översteg 10 % av det totala antalet registrerade domäner (eller 50 domäner/månad, beroende på vad som var högst).

Nu har det gått ett år sedan den nya policyn infördes. Hur har det då gått?

Mellan juni 2008 och april 2009 gick domain tasting ner med 99,7 %. Det totala antalet återlämningar (för 16 toppdomäner) gick ner från 17 668 750 domäner till 58 218 domäner. Snacka om succé! 🙂

Om du vill nöta mer siffror så har ICANN publicerat en rapport (PDF) om detta.

Det här är en personlig blogg. Det innebär att jag skriver vad jag vill, om vad jag vill, när jag vill det. Och jag är inte den som är rädd för att ta ut svängarna. Men det vet du redan om du läst den här bloggen ett tag.

Även om mina inlägg är personliga så är det ändå intressant att se vad som tycks om det jag skriver. I relation till antal besökare är kommentarerna här inte så många. Men de är desto mer kvalitativa. Jag följer dem noga och har med tiden fått en rätt så bra uppfattning om vad som går hem (eller inte).

Men jag vill utveckla det här lite till.

Därför har jag nu lagt till en funktion som innebär att man kan rösta på mina inlägg. Egentligen är jag inte mycket för popularitetstävlingar. Snarare tvärtom. Men jag vet att det är enklare att rösta på ett inlägg än att skriva en kommentar och en röst är bättre än ingenting.

Jag lovar inte att jag kommer sluta skriva om mjölkpaket, skäggväxt eller fisketurer, men en röst är ändå ett bra och enkelt sätt för mig att pejla läget.

Det är inte omöjligt att jag t ex börjar fokusera mina inlägg om miljön på Reklamfritt eller utvecklar mina (ibland rätt så invecklade) tankar om domännamn hos .SE, eller att det blir mer entreprenörskap, molntjänster och konspirationer här.

Ge mig en röst, så får du läsa mer bra/intressanta/roliga saker helt enkelt. Röstfunktionen hittar du under varje inlägg. Så skadar det inte att kommentera emellanåt också. 😉

Uppdaterat: röstfunktionen strular givetvis, men jag ska fixa’t.

Det är inte ofta jag blir glad när mjölken är slut, men igår kväll var ett undantag. Så här såg det ut i mjölkdisken på Hemköp vid Skanstull, ungefär en timme innan stängning. Ekologisk mjölk till höger.

Inlägget jag skrev igår för Reklamfritt.se om .eco har fått en del intressanta reaktioner. Kommentarerna var överlag väldigt positiva, men det finns givetvis några som inte uppskattade (läs: förstod) idéen med ytterligare toppdomäner.

Jag tänker därför utveckla mina tankar om detta en aning.

Den nuvarande situationen med våra toppdomäner, både generiska (.com, .net, .org osv) och nationella (.se, .nu, .dk osv), är fullständigt ohållbar. Det finns inga lediga namn under de största/mest populära toppdomänerna och handeln med registrerade domännamn är en enorm industri som omsätter miljoner, om inte miljarder, dollar varje år.

Om man vill ha ett enkelt/kort domännamn så måste man vara beredd på att betala en halv förmögenhet.

Hur enkelt är det för alla småföretagare? Bra idéer säljer på nätet, absolut, men det krävs en bra domän likaså. Google i all ära, men domännamn har fortfarande ett alldeles för stort värde (när det gäller att inbringa trafik). Och det här är en situation som hela tiden blir värre.

Nu skriker alla domänpundare och Registrys (toppdomänsförvaltare) unisont: ”Det är ju en marknadsekonomi!”.

Jag vill påstå att så inte är fallet.

Vårt nuvarande system med toppdomänerna är ett utmärkt exempel på kolonialisering. De som var tidigt ute, som roffade åt sig de bästa domänerna, de sitter på sina feta lager och räknar sina sköna sedelbuntar. Detsamma gäller toppdomänerna (apropå Danny Aerts inställning till de nya toppdomänerna).

Hur löser man det här då? Jo, man dödar alla toppdomäner.

Om fler nya toppdomäner införs så kommer de befintliga toppdomänerna att förlora sitt värde. Det är inget som sker i en handvändning, särskilt inte med tanke på hur pass hårt inpräntad vår uppfattning om toppdomänerna är (.com är för företag, .org är för organisationer, .se är för svenskar osv osv), men med tiden kommer det att ske.

Sen kommer det inte handla om vem som har den bästa domänen, utan vem som erbjuder bäst/mest relevant information/tjänst/osv osv. Och det, om något, är ett sunt Internet.

Personligen tror jag att vi inom 20 års tid inte kommer använda domännamn och toppdomäner, på samma sätt som idag. Domänerna är, precis som IPv4/IPv6, inte tillräckliga (inte ens med en massa nya toppdomäner). Jag är övertygad om att vi istället kommer använda öppna identitetslösningar (i stil med oAuth/OpenID), som garanterar oss säker åtkomst till rätt information.

Men det är en annan diskussion. Och till dess hoppas jag att det kommer så många nya toppdomäner som möjligt, som dödar värdet på våra befintliga toppdomäner, och då gärna med beundransvärda och miljövänliga intiativ såsom .eco.

Ikväll var jag på en 4 timmar lång förlossningskurs på SÖS. Det var lärorikt, lugnade min värsta oro och rent allmänt bra. Men det är inte vad det här inlägget ska handla om.

Innan kursen så skulle jag träffa min fästmö vid Skanstull. Jag var på plats i god tid, medan hon kom några minuter sent. Det var inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle hinna falla i händerna på Greenpeace.

Som sluga vargar vakade de nämligen, i grupp utanför tunnelbanan, på oskyldiga förbipasserande. Jag hade inte en ärlig chans när de kom fram och sa hej. Nu betalar jag 75 kr i månaden till dem, så de kan fortsätta kasta sten på torsken.

Egentligen tycker jag inte att det är något fel med att stödja Greenpeace (eller UNICEF, som på samma sätt överföll mig i Göteborg för ett antal år sedan). Det är bara det att jag har svårt att tacka nej till folk. I synnerhet när det gäller en god sak.

Så nu tänker jag öva hemma. Det kommer bli ”nej, jag tänker inte diska”, ”nej, jag vill inte gå och lägga mig” och ”nej, jag kommer inte ta ut soporna” här framöver. Vi får se hur länge jag överlever.