Snart smäller det…

Ja, nu är det dags att avslöja vad det är jag arbetar med. Eller åtminstone delvis.

För ungefär 1 1/2 månad sedan blev jag anställd till 80 % för att utveckla en helt nytt affärsidé. Det är ett uppdrag som rymmer allt från projektering och planering till praktiskt utförande och marknadsföring. Då det är en rätt så självständig roll så har jag arbetat med allt från teknik och kodknackning till strategier och marknadspositionering.

Det har helt enkelt varit perfekt för mig.

Till min hjälp har jag två oerhört skickliga och drivna entreprenörer, som stod för den ursprungliga idéen och som har bistått mig under denna tid. Den ena är extremt tekniskt kompetent, medan den andra har gedigna kunskaper om försäljning. Det är dessutom två riktigt schyssta lirare och våra värderingar och personligheter har fungerat perfekt ihop. 🙂

Just nu arbetar vi för fullt med att färdigställa de sista bitarna innan den skarpa lanseringen. För att fokusera maximalt på detta kommer jag fr om nu att göra ett (frivilligt) uppehåll i min blogg. När vi kör skarpt så kommer jag fortsätta blogga, både här och för det nya projektet.

Så, vad är det då jag sysslar med? Jag låter min brevlåda få leda er rätt…

Reklamfritt.se på vår brevlåda

Promoe är fortfarande Prömen

Det sägs att Promoes nya singel kommer bli årets sommarplåga.

Svennebanan är vid en första anblick rätt så långt från det Promoe har gjort tidigare. Men ack så fel man kan ha. Promoe har alltid varit en skarp samhällskritiker och detta är inget undantag. Här får stereotyp-svensken sig en käftsmäll (och sväljer det med hull och hår).

Det som skiljer Svennebanan från tidigare låtar är det faktum att Promoe sjunger på svenska. Han har förvisso bl a varit med på en cover av Barn av vår tid och rappat om Palmemordet förut, men hans nya skiva, Kråksången, är den första svenska fullängdaren.

Jag såg Promoe och Looptroop för första gången för sådär en 10 år sedan, under en gatufest med Reclaim the City (ja, jag var en sån där då). De hoppade upp på ett lastbilsflak och körde några improviserade och uppskattade låtar. TLK var där också, men de fick inte lira. Det var tider det. 🙂

På inget sätt tycker jag att Looptroop har ”sålt ut sig”. Men även om Promoe & c:o har utvecklats positivt under årens gång så håller jag ändå deras första skiva, Modern Day City Symphony, högst. Det var nämligen mer än bara en skiva, det var en klockren tidsskildring.

Och Long Arm of the Law svänger fortfarande skönast.

Jag har börjat knarka

Och skriva inlägg med rubriker i kvällstidningsstuk. 😉

Mitt nya knark

Skämt åsido, jag har faktiskt börjat knapra piller. Loratadin Sandoz för att vara lite mer exakt. Det är inte bara piller mot pollen, det är en mindre revolution för mig.

Jag avskyr nämligen allt vad kemiska droger, läkemedel och liknande heter. Oavsett hur sjuk jag är så äter jag inte piller. Inte ens mot huvudvärk. Jag kan räkna antalet piller som jag har satt i mig de senaste 10 åren på en hand. Om det inte vore för min fästmö så skulle jag inte käka detta.

Att jag är så pass anti när det gäller piller beror förmodligen på min kristna uppväxt. Istället för piller fick vi förbön. Och vaniljglass hjälper vid förkylningar (jag kör med det fortfarande). Att min farmor och farsa hade/har en massa krämpor, med tillhörande piller, har även varit ett avskräckande exempel.

Loratadin Sandoz är förvisso billigt (30 tabletter för 40 kr, till skillnad från Clarytin som innehåller samma skit och kostar typ 100 kr mer), men jag är fortfarande inte övertygad. Om de hjälper är för tidigt att säga. Är så fallet kommer jag dessutom leta efter naturliga alternativ.

Kemiskt knark är inte min grej.

Gameshop vs. Gamestop

Jag är, som ni kanske vet sedan tidigare, en rätt så entusiastisk tevespelare. Det innebär att jag egentligen bränner alldeles på tok för mycket pengar på spel, maskiner, tidningar osv. Men jag gör det inte helt tanklöst.

Eftersom jag har spelat tevespel i över 20 år, samt själv arbetat på en spelbutik, så är jag väldigt medveten. När jag köper tevespel så har jag alltid prioriterat mindre butiker framför större kedjor, pga: kunskap/service samt pris/tillgänglighet.

Hos stora spelkedjor, såsom Game och Gamestop handlar det om att sälja. De som arbetar här är säljare, inte spelare, vilket reflekterar deras kunskaper. Nya spel ligger ofta 150-200 kr över priset hos de mindre butikerna och även om ett spel är dåligt så ska det rekommenderas. Om en kund är missnöjd så kan den alltid komma tillbaka och byta in spelet, med skamliga inbytespriser.

Hos mindre spelbutiker, såsom TV-spelsbörsen och Gameshop, handlar det mer om att tillgodose kundernas behov, så att de kommer tillbaka. Här arbetar oftast riktiga spelare, som knappast rekommenderar dåliga spel. Priserna är mycket rimligare, både på nya och gamla spel. Dessutom är inbytespriserna klart bättre här.

Jag har ett väldigt bra exempel på detta, bara från den senaste veckan.

I fredags var jag förbi Gamestop på Värmdö. Jag tänkte egentligen inte köpa något, men fastnade när jag såg GTA: Chinatown Wars för 399 kr. Eftersom det är vad de mindre butikerna brukar ta för ett nytt spel till Nintendo DS så plockade jag upp det.

Men när säljaren slog in spelet så visade det sig att det kostade 599 kr. Jag hajjade givetvis till och hänvisade till prismärkningen i hyllan. Säljaren kollade priset och sa att ”någon” hade skojat med prislappen. Det slutade med att jag gick därifrån utan något spel.

Igår åkte jag till Gameshop City, för att se om de hade samma spel där. Efter att ha sagt hej och snackat lite skit med butiksägaren så fick jag reda på att spelet var slutsålt. De hade inget på lager, men han kollade upp en leverantör som kunde leverera till nästa dag.

Eftersom det inte var deras ordinarie leverantör så blev priset lite högre. Ägaren sa att han inte skulle lägga på någon större marginal och frågade mig om det var ok. Så var givetvis fallet, det handlade ändå bara om 479 kr.

Det finns dock en baksida till de mindre spelbutikernas service och priser. De stora kedjorna har konkurrerat ut dem väldigt hänsynslöst. För inte alltför många år hade TV-spelsbörsen flera butiker i Stockholm (och en i Västerås). Nu är alla deras butiker stängda. Detsamma gäller flera andra mindre spelbutiker.

Den enda som har makt att se till så de små butikerna finns kvar, det är du och jag.

kina_tank

Uppdaterat: det slutade med att jag fick GTA för 399 kr. Gameshop är bara bäst. 🙂

Det stora eko-öl-testet

Det är inte alltid lätt att vara miljömedveten. I fredags testade jag alla eko-öl som jag hittade på Systembolaget. Tanken var att detta skulle ha blivit publicerat i lördags, men mitt huvud ville inte detsamma. Jag är tydligen inte 20 år längre.

Ölsortimentet på Bolaget varierar rätt så bra mellan olika butiker. På Värmdö (Mölnvik) finns det ett bra sortiment, med uppskattningsvis 100 – 120 olika ölsorter. Även vid Gullmarsplan är sortimentet bra (för er innerstadsbor).

Trots det stora utbudet så hittade jag bara 6 st eko-öl. Det är skandalöst.

Även om jag är rätt så resistent vad det gäller öl så är jag på inget sätt någon expert. Ölen konsumerades långsamt, med stegrande promilleordning, och jag varvade med vatten, både i glas och mun, för att kunna särskilja smakerna ordentligt.

Utan vidare fördröjning, här är mitt stora eko-öl-test! 🙂

Whitstable Bay

Whitstable Bay, 4,5 %, 22,40 kr.

Det här är en ljus ale med smått beska toner. Att det är rikligt med malt i den märks väl. Ölen slinker enkelt ner och eftersmaken är mild. Jag har druckit den vid ett tidigare tillfälle och kan varmt rekommendera den igen.

Oxford Gold

Oxford Gold, 4,6 %, 14,50 kr.

Här kommer en ale med karaktär. Även denna ale har en tydlig maltsmak, med en mild fruktton. Eftersmaken avtar dock väldigt snabbt. Det var en intressant variant, som är värd att testa om man vill ha lite mer smak.

Circle Master

Circle Master, 4,7 %, 23,50 kr.

Denna ale är väldigt besk inledningsvis. Smaken slår till ordentligt, men försvinner lika snabbt. Lite söt fruktsmak finns där också. Den var helt ok, men inte mycket mer.

Ekholmen

Ekholmen, 4,7 %, 28,90 kr.

Här hittar vi en distinkt och smått kantig smak, med små frukttoner, som stannar kvar rätt så länge. En positiv överraskning, med tanke på flaskans utseende. Prislappen är hög, men det kan det vara värt.

Åbro Sigill

Åbro Sigill, 5,2 %, 11,90 kr.

Detta var en väldigt mild öl. Om det är ölen i sig, eller det faktum att jag enbart druckit ale innan, låter jag vara osagt. Lätt och fruktigt utan kanter. Den är billig och läskande, inte helt fel en varm sommardag.

Falcon Special Brew

Falcon Special Brew, 5,7 %, 14,30 kr.

Det är mer smak i denna öl. Den har inte bara en viss skärpa, den luktar även lite säreget (illa). Vissa fruktsmaker antyds, men de avtar snabbt. Den är nästan lite sträv också. Kan inte rekommendera denna.

Till sist då, för att inte vara så där Anna Skipper-enerverande-och-jobbig, så testade jag även en öl som är väldigt anti-eko. Det här är en öl som är tillredd med ett innehåll som vanligtvis besprutas väldigt kraftigt. Jag snackar givetvis om bananer.

Wells Banana Bread Beer

Wells Banana Bread Beer, 5,2 %, 22,90 kr.

Det här är rätt så sjukt. Ölen luktar banan väldigt tydligt. Smaken påminner starkt om banana-skids (godiset med banan och kola). Kan funka i mindre mängder, men det är inget man dricker en hel kväll.

Uppdaterat: som David påpekade så borde jag nog utse en vinnare. Petitesser. 🙂

Om du vill ha en billig, lätt och svalkande eko-öl så är Åbro Sigill rätt val för dig. Personligen föredrar jag nog Whitstable Bay. Den kostar lite mer, men är desto mer smakrik. Ekholmen är valet för lyxlirarna.