Lite tidigare här i veckan blev jag intervjuad av Webbradion. Det är den andra intervjun jag varit med i på rätt så kort tid och denna gång kom vårt samtal in på ämnen såsom Reklamfritt.se och framtiden för webbhotellen.
Du kan lyssna på hela intervjun här: Webbradion 7 Reklamfritt
Intervjun genomfördes över Skype, utan några omtagningar och trick. Det var helt enkelt en spontan, rolig och intressant diskussion. Mina tankar om webbhotellens framtid håller jag förövrigt på att utveckla för ett blogginlägg hos Internetdagarna.
Webbradion har tidigare intervjuat smartskallar såsom Jonas Lejon, Nikke Lindqvist och Åke Järvklo. Det är minst sagt hedrande att ha fått vara med och jag vill givetvis önska Jonas Arnklint och David Svensson all lycka till med sin sköna nätradio.
Webbhotell är ett rätt så lustigt ord. Det beskriver både en tjänst och ett företag.
På engelska heter tjänsten web hosting eller hosting och företaget som erbjuder tjänsten heter web hosting company eller hosting company. Med det engelska uttrycket är det även möjligt att specificera tjänsten tydligare, som shared hosting eller dedicaded hosting. Men på svenska funkar inte det.
Egentligen borde det heta webbhantering istället för webbhotell. Webbhanteringen tillhandahålls av ett webbhanteringsföretag som erbjuder både delad och dedikerad webbhantering. Vad tror ni om det?
Hur kommer det sig att det heter webbhotell på svenska då? Jag vet ärligt talat inte varför, men jag skulle nog kunna gissa att det var ett försök till att försvenska uttrycket web hosting som låg bakom ordets födelse. Det kanske såg ut så här?
– Vi sysslar med web hosting.
– Och vad betyder det?
– Det är ungefär som ett hotell, för hemsidor på Internet
– Jaha, ett webbhotell!
Ordet webbhotell har skapat en del roliga situationer. Jag minns exempelvis en arbetsintervju som vi hade på Loopia, där vi frågade en tjej om hon hade någon tidigare erfarenhet av webbhotell. Glad i hågen svarade hon att hennes tidigare erfarenhet var väldigt bra, hon hade minsann jobbat på ett (vanligt) hotell tidigare.
En annan rolig sak med ordet webbhotell är översättningen till engelska, av de som inte vet vad det heter på engelska. Uttrycket web hotel har jag sett ett flertal gånger, från de mest oväntade håll. 🙂
Utöver kommentarerna här i bloggen har jag även talat med flera personer med insyn. De som räknas. Och jag har förstått att min reaktion, om än att den var förståelig, kanske inte var helt berättigad. Åtminstone inte utåt sett.
Det finns saker som inte framgår av inlägget, men som påverkade dess utformning.
Jag är en känslosam människa. Gårdagens inlägg reflekterade detta. Om jag ser något som är rätt så kämpar jag för det, om jag ser något som är fel så kämpar jag mot det. Det är både på gott och ont.
Även om det var en sanningsenlig och personlig reflektion, så var inlägget inte fullständigt. Med facit i hand kan jag konstatera att det var fel av mig att publicera det. Jag får givetvis be om ursäkt för det.
Gårdagens inlägg kommer dock att kvarstå, med referens till detta inlägg. Allt i öppenhetens namn.
Här framöver tänker jag undvika att blogga om Binero. Mina erfarenheter där har varit en lärdom. Det jag har upplevt, och fortfarande upplever, efter Binero är av värde likaså. Men jag sparar detta till ett senare tillfälle. Jag har trots allt länge funderat på att skriva en bok om mina 10 år i domän- och webbhotellsbranschen.
Från och med nu kommer min blogg främst handla om webbhotell och domännamn i allmänhet, i kombination med företagande och marknadsföring. Till detta vill jag fortsätta reflektera över öppenhet och vänlighet. Mer ödmjukhet ska in likaså.
Lite tidigare här i veckan publicerade Internetworld en intervju med Anders Aleborg, angående Bineros blogg. Där berättar Anders att bloggen är bland det bästa företaget har gjort, att bloggandet upptar en kvarts tjänst men att det definitivt är värt det.
Från början var han lite skeptisk:
– Hur ska jag hinna blogga? tänkte jag. Men jag ändrade åsikt ganska fort. Det är kul att blogga!
Det här fick mig att fnittra lite.
Faktum är att jag har skrivit praktiskt taget varenda en kraftigt övervägande majoritet av alla inlägg i Bineros blogg, från dess att vi började blogga till dess att jag lämnade företaget. De som tidigare följde den bloggen har säkert redan förstått det, med tanke på att mitt språk och mina uttryck genomsyrade den rätt så väl.
Inläggen publicerades under olika namn enbart för att det skulle se ut som att hela företaget bloggade. Men jag var väldigt ensam och motarbetad. När jag efterfrågade hjälp, underlag eller respons från mina kollegor så fick jag oftast kalla handen.
Det är rätt så långt från den bild som Anders nu försöker förmedla.
Jag får tillägga att det faktiskt hände att jag fick förslag till blogginlägg från mina kollegor. Dessa fick jag justera, komplettera och illustrera innan publicering. Under två års tid handlade det om ungefär 10-15 inlägg.
Nu kanske det låter som att jag är bitter över att Anders försöker ta åt sig äran för Bineros blogg. Men så är inte fallet. Jag vet vad jag har gjort och de som känner mig vet det likaså. Det är det viktigaste av allt, det är det som räknas.
Jag vill heller inte smutskasta Binero. Binero har gjort många bra saker för hela webbhotellsbranschen och ingen enskild person kan ta åt sig äran för allt det. Inte jag heller.
Jag vill bara, återigen, trycka på för mer öppenhet.
Öppenhet i sociala medier, som bloggar och microbloggar, handlar inte bara om att lyfta fram sig själv i enbart positiva ordalag, så som det fungerar med t ex traditionell PR. Det handlar lika mycket om om att vara mänsklig och visa att man har fel och brister.
Bineros bästa blogginlägg är de som handlade om driftstörningarna med VonAnka. Jag skrev dessa, med hjälp av driftteknikerna på Binero, och jag var löjligt noggrann med att få ut så mycket och detaljerad information som möjligt. Om man läser dem idag kan man se hur desperat och villrådig hela situationen var.
Driftstörningarna föranledde även den automatiska driftinformationssidan hos Binero. När jag först föreslog en sådan sida så föll det inte i allför god jord. Men efter alla driftstörningar, med tillhörande detaljerade blogginlägg och kommentarer, så förverkligades sidan till slut.
Pricken över i:et med VonAnka var Office Space-klippet. Även om VonAnka inte slutade strula med detta (villrådigt som sagt) så visade det vår mänsklighet och frustration, vilket fick våra kunder att visa sympati.
Mig veterligen har dock varken Anders eller Göran sett Office Space än.
Det finns ändå ett par saker jag ångrar med mitt bloggande hos Binero.
Innan jag började blogga hos Binero så hade jag, som vissa av er kanske minns, en personlig blogg. Den var jag tvungen att lägga ner, för att fokusera på Bineros blogg. Vissa saker jag skrev personligen, såsom min skarpa kritik av .SE, var nämligen inte ”så lämpligt” för Binero.
Det var inte bara personligen som jag censurerades. Ett flertal inlägg som jag skrev på Bineros blogg plockades bort av andra medarbetare på företaget (som noterat av bl a Surftown). Jag säger inte att alla mina inlägg var bra, men de var ändå ärliga och uppriktiga försök till inlägg.
Det är bättre att publicera och rätta, med ursprunglig text kvar, än att radera allt.
Kontentan av detta är: öppenhet är ärlighet, även när det gör ont. Det här är ett blogginlägg som är extremt ärligt (och som kan göra ont om Binero ger sig på mig).
Men nog om detta.
I intervjun hos IW berättar Anders även att Binero ska börja blogga mer frekvent. Frekvensen har minskat sedan jag försvann, vilket tycks ha smittat av sig på övriga bloggande webbhotell (det är snart en månad sedan Surftown senast bloggade).
Jag hoppas verkligen att Binero kan hålla bloggfanan högt i webbhotellsbranschen och att deras blogg inte förvandlas till en slentrianmässig och tråkig PR-maskin, utan att den kan fortsätta vara ärlig och intressant. Heja Binero! 🙂
Denna vecka är sista veckan för Jimmy Bergman på Loopia. Nu kommer han istället att göra Sam & c:o sällskap på Pingdom.
Om jag inte minns helt fel så var Jimmy medarbetare nummer 7 på Loopia. Tillsammans med Daniel, som är driftansvarig på Loopia, underrättade han många underverk i vår tekniska miljö. Jimmy är hjärnan bakom stora delar av Loopias DNS-tjänst och den som förverkligade DNSSEC.
På många sätt påminner Jimmy om mig. Han är inte alltid så värst renrakad och prydlig, men desto mer smart, kvicktänkt och skicklig på att uttrycka sig. Dessutom har han en oslagbar humor. Han kom t ex på det bästa aprilskämt som Loopia någonsin har kört (LoopiaFINGER).
När Loopia ursprungligen byggdes upp så skedde det med en filosofi om att våra medarbetare skulle bli kvar länge hos oss. I en stad som Västerås är det möjligt. Det skapade även en särskild känsla på företaget, en bättre och mer vänlig stämning.
En gång Loopian, alltid Loopian.
Även om det var ett bra tag sedan jag lämnade Västerås så saknar jag fortfarande människorna och gemenskapen på Loopia väldigt mycket. Detsamma kan jag inte säga om Binero. Jimmy är en av de främsta orsakerna till detta och jag är övertygad om att han kommer utföra storverk på Pingdom.