Loopia

Att arbeta för Internets bästa

av

Jag arbetar för en svensk Internetstiftelse.

Det är en mening som, för inte alltför många år sedan, hade varit otänkbar för mig.

Jag har en bakgrund från flera av Sveriges största webbhotell och domänleverantörer, såsom Loopia och Binero. Jag har drivit framgångsrika webbprojekt, omprofilerat en av webbhotellsbranschens äldsta aktörer samt etablerat en helt ny typ av tjänsteleverantör i Sverige.

Gemensamt för alla mina tidigare uppdrag och arbetsgivare är att de har varit mindre verksamheter, eller ”start-ups”. Små team med enkla processer och snabba beslut. Fokus har alltid varit att maximera vinst och resultat, att nå en så stor målgrupp som möjligt med så enkla medel som möjligt.

Nu arbetar jag sedan några veckor tillbaka på Netnod.

– Vad är Netnod?

Många läsare av min blogg känner nog till Netnod, men för de som inte gör det så är det ett dotterbolag till Stiftelsen för Telematikens utveckling (TU-stiftelsen), som bl a driver de centrala knytpunkterna för Internet i Sverige på ett neutralt och självständigt sätt.

Netnods syfte, enkelt uttryckt, är att göra Internet bättre. Den vinst som genereras i verksamheten investeras i verksamheten. Netnod bidrar på många olika sätt till Internet, med allt från bidrag till forskning och standarder samt utveckling och förstärkning av samhällskritisk infrastruktur.

Netnod hanterar I-root, en av 13 st root-namnservrar (för hela Internet) och ansvarar för tiden i Sverige. Netnod har ett globalt anycast-nätverk som hanterar ett stort antal toppdomäner och har nyligen introducerat en primär DNS-tjänst, samt blivit registrar för .se och .nu domäner.

Det är här jag kommer in i bilden.

– Hur gick det här till?

Det finns få människor i Sverige med den erfarenhet, kunskap och nätverk som jag har inom DNS och domännamn. Jag brukar skoja och säga att jag har sålt flest domännamn i Sverige, men tjänat minst på det. Det är nog inte så långt från sanningen ändå.

DNS och domännamn är ett stort intresse, snudd på en passion, för mig.

När vi på Loopia en gång i tiden dumpade priset på .se domäner, samt kritiserade Internetstiftelsens affärsmodell, prissättning och transparens, så var det inte bara för att kunna sälja fler domännamn. Det var även ett sätt att demokratisera och tillgängliggöra Internet för fler människor.

Runt år 2000 kostade en .com domän $6 USD, medan en .se domän kostade nästan en tusenlapp.

Detta låg till grund för en ny branschorganisation, Registrars.se, som bidrog till en ny affärsmodell för Internetstiftelsen, registrarer och domäninnehavare. Det gav även en rejäl sänkning av priset på .se domäner samt bidrog till större transparens inom Internetstiftelsens finansiella satsningar.

Med facit i hand gjorde vi rätt. Men det var en svår process, under en lång tid, med mycket arbete och dessvärre konflikter därtill. Att skilja på sak och person är inte alltid så enkelt, särskilt med stora personliga engagemang.

När jag lämnade Loopia för Binero så var jag ordförande för Registrars.se. När jag lämnade Binero, som blev näst störst på .se domäner, så ville jag inte ha något med domännamn att göra. Och jag ville verkligen, verkligen inte arbeta för en svensk Internetstiftelse.

Men så kom livet emellan. Och nu är jag åter i domänbranschen. På en Internetstiftelse dessutom.

– Vad gör jag på Netnod?

Jag arbetar med DNS och domännamn. DNS är ett område där Netnod historiskt sett främst har agerat sekundär DNS, dvs säkerställt driften av Internet och ett stort antal toppdomäner. Nu har Netnod även en primär DNS-tjänst, som jag (och flera andra smarta kollegor) ska utveckla.

Netnod är dock inte en vanligt DNS-leverantör eller registrar. Vi arbetar för Internets bästa.

Det innebär att vi inte konkurrerar med våra partners, andra registrarer eller DNS-leverantörer. Vi vill istället samarbeta, för att kunna säkerställa och förbättra även deras tjänster med vår infrastruktur.

Netnod har haft 100 % tillgänglighet för sina DNS-tjänster, i över 20 års tid. Det är smått otroligt.

Så, om du arbetar med en DNS-tjänst, för en registrar, eller med samhällskritiska webbplatser, hör av dig till oss på Netnod. Eller tipsa dina vänner och bekanta om oss. Ju fler som använder Netnod, desto säkrare och stabilare kommer Internet i Sverige att bli.

Ps, apropå mitt föregående blogginlägg:

Min arbetsdator, med Linux
Min arbetsdator, med Linux

Nya herrar i Västerås

av

Det norska företaget Visma, som bl a står bakom bokföringsprogrammet SPCS, har nu slutfört sitt köp av Mamut. I Mamut-koncernen ingår likaså Loopia, som alltjämt är Sveriges största webbhotell. Det här är en synnerligen intressant utveckling.

Om IT24 har rätt, att det var en utdragen strid med aktieägarna, så föll Mamut på samma grepp som de själva använde när de köpte upp Active 24. En sk. hostile takeover. För mig, som kämpade för Loopias självständighet inom Mamut, så är detta ingen tråkig nyhet. 😉

Jag hoppas dock först och främst att det här blir en glad nyhet för Loopia, att de slipper hamna ännu ett steg längre ner i näringskedjan. Med den personal och de resurser som de besitter så förtjänar de ett bättre öde än att spela andrafiol till norrmännen.

Intressant läsning om nu.nu

av

Peter Forsman, även känd som Internetsweden, är en man av många (starka) åsikter. Även om han och jag är långt ifrån överens om mycket så lyckas han ibland få till ena riktiga guldkorn. Hans inlägg idag, där han visar hur illa Claes Magnusson har agerat gentemot .NU Domain, är ett exempel på detta.

Och för tydlighetens skull: jag anser att .NU Domain har agerat korrekt (dvs, i enlighet med sitt avtal), om än att de borde ha kompenserat Claes. Och då Claes anser det vara viktigt: jag hade, för många år sedan, .NU Domains nuvarande VD som kollega på Loopia. Vi har dock ingen relation idag, mer än genom våra arbeten (för respektive Registry och Registrar).

Claes har förövrigt blockerat mig överallt (Twitter, Facebook osv), pga mina åsikter i denna fråga. Så undvik meningsskiljaktigheter med honom om ni inte vill gå miste om hans genialitet i övrigt (ja, jag är seriös).

Loopia skjuter sig själva i foten

av

Loopia har idag, efter en väldigt lång tids utveckling, lanserat ett nytt gränssnitt till Loopia Kundzon. Det gamla gränssnittet är förvisso rätt så snabbt, enkelt och logiskt strukturerat, men det är alltjämt en kvarleva från 2001. Det var faktiskt Sam som ursprungligen designade det. 🙂

Det nya gränssnittet hos Loopia är fräsigt, med en massa AJAX och grafiskt lull. Till en början tyckte jag att det var lite svårt att få en bra överblick, men de har löst navigeringen i toppen på ett smidigt och smart sätt (med menyer som expanderas/minimeras när man för muspekaren över dem).

Toppmenyn i Loopia Kundzon

Mitt första intryck av det nya gränssnittet för Loopia Kundzon är positivt.

Något som däremot inte är riktigt lika positivt är ”uppgraderingen” av deras webbhotellspaket. För att matcha/knäcka Binero så har Loopia utökat både trafik och utrymme i sina paket. Nu får man 5 respektive 10 GB utrymme hos Loopia. Hur bra som helst… eller?

Kollar man lite närmare så hittar man en väldigt ful detalj:

Loopias e-postutrymme

300 eller 500 MB utrymme för e-post är ingenting. Det är faktiskt så lite att det är skamligt. Hos Google får man 7 GB e-postutrymme helt gratis (eller 25 GB utrymme för ca 250 kr/år). Nej, det här är inte alls bra.

Nu kanske du tänker ”men vadå, jag kan ju köra hemsidan hos Loopia och lägga e-posten hos Google?”. Det är helt rätt (och något jag skulle rekommendera), men det är helt emot Loopias tidigare uttalanden om hur de ska leverera tjänster till sina kunder.

Förra året var nämligen Jimmie Eriksson, som är kontorschef på Loopia, en av talarna på Internetdagarna. Under ett seminarium om Googles hot mot webbhotellen så avfärdade han detta hot genom att påstå att kunderna föredrar att samla sina tjänster hos en leverantör (klicka här för bilder och ljudinspelning).

Med en ”officiell inställning” som detta är Loopias e-postutrymme ett skott i foten på dem själva, eller ett slag i ansiktet på deras kunder. Deras påstående om att detta är en uppgradering (med tillhörande skrattretande pressrelease) är direkt missvisande och det faktum att det är omöjligt att fritt fördela utrymmet mellan hemsida och e-post är tragiskt (”Full frihet!”, my ass).

Så, gör om och gör rätt nu Loopia. Jag vet att ni kan det.

Loopia biffar upp sig

av

Loopia har idag lanserat något som de kallar för Autobahn. Det är en uppsättning servrar, med Nginx, dedikerade för statiskt material såsom vanliga HTML-sidor och bilder. Nginx är, enkelt förklarat, en väldigt nedstrippad webbserver (som Apache), i stil med lighttpd.

Vid en första anblick är detta väldigt positivt. Nu får man, som kund på Loopia, möjlighet att snabba upp åtkomsten till statiska filer för sin hemsida. Och det hanteras genom kontrollpanelen, på samma sätt som UNIX- och Windows-konton på Loopia.

Eller, för att citera Jimmie Eriksson – ”enklare och mer kraftfullt än så blir det inte”.

Men så började jag fundera…

traffic_jamHur enkelt är det egentligen att använda separata utrymmen (läs: olika domäner/subdomäner och FTP-konton) för att hantera materialet för en hemsida? Och hur fungerar det med ett publiceringssystem, såsom WordPress eller Joomla? Vad händer om en plattform inte fungerar? Fler plattformar tenderar att leda till fler problem.

Personligen skulle jag prioritera andra saker (läs: dieselaggregat) på Loopia och min uppfattning om ”enkelt” är snarare en lösning där kunderna laddar upp sina filer till ett enda utrymme, för att därefter (innan webbservrarna) styra om trafiken till olika webbservrar helt ”osynligt” för kunderna (beroende på vad det är för material).

Men jag förstår varför Loopia gör detta (heja Daniel!) och jag tycker det är skönt nördigt likaså. Jag hoppas att mina farhågor inte besannas och att ledningen på Loopia och Mamut verkligen förstår vad detta innebär. Om inte annat så kan det sporra ytterligare aktörer till liknande förbättringar (och kanske ännu enklare lösningar).