Webbhotell är ett rätt så lustigt ord. Det beskriver både en tjänst och ett företag.
På engelska heter tjänsten web hosting eller hosting och företaget som erbjuder tjänsten heter web hosting company eller hosting company. Med det engelska uttrycket är det även möjligt att specificera tjänsten tydligare, som shared hosting eller dedicaded hosting. Men på svenska funkar inte det.
Egentligen borde det heta webbhantering istället för webbhotell. Webbhanteringen tillhandahålls av ett webbhanteringsföretag som erbjuder både delad och dedikerad webbhantering. Vad tror ni om det?
Hur kommer det sig att det heter webbhotell på svenska då? Jag vet ärligt talat inte varför, men jag skulle nog kunna gissa att det var ett försök till att försvenska uttrycket web hosting som låg bakom ordets födelse. Det kanske såg ut så här?
– Vi sysslar med web hosting.
– Och vad betyder det?
– Det är ungefär som ett hotell, för hemsidor på Internet
– Jaha, ett webbhotell!
Ordet webbhotell har skapat en del roliga situationer. Jag minns exempelvis en arbetsintervju som vi hade på Loopia, där vi frågade en tjej om hon hade någon tidigare erfarenhet av webbhotell. Glad i hågen svarade hon att hennes tidigare erfarenhet var väldigt bra, hon hade minsann jobbat på ett (vanligt) hotell tidigare.
En annan rolig sak med ordet webbhotell är översättningen till engelska, av de som inte vet vad det heter på engelska. Uttrycket web hotel har jag sett ett flertal gånger, från de mest oväntade håll. 🙂
Under min uppväxt, fram till dess att jag var nästan 20 år, så var jag med i en frikyrklig grupp (eller sekt). Det har bl a inneburit att jag har läst Bibeln, från pärm till pärm, åtminstone ett 10-tal gånger. Av alla berättelser från Bibeln finns det en som jag fastnade extra mycket för, en som jag än idag är väldigt fascinerad av.
Kampen mellan David och Goliat känner nog de flesta till. Han var ynglingen som ensam stod upp, enbart beväpnad med en slunga, mot en jättelik man och armé. Med en stark övertygelse och ett stort mod vann han mot alla odds.
David blev sedermera kung av Juda (nuvarande Israel) och förfader till Jesus. Om han inte hade bekämpat Goliat, om han hade lyssnat till de negativa tungorna och börjat tvivla, då hade vår historia sett helt annorlunda ut.
Det här har påverkat mig väldigt starkt.
Under hela mitt liv har jag sett upp till Davids bedrift. Det har inget med någon religion att göra, men jag har alltid brunnit för den ”lilla killen” (eller tjejen). Oavsett om jätten har varit stora människor i vardagen eller stora företag och stiftelser i arbetslivet så har jag bekämpat dem extra hårt.
När jag lämnade Binero så hade jag ett flertal alternativ till nytt jobb. Flera av dem innebar fräcka arbetsuppgifter, grymma förmåner och schysst lön. Men jag tackade nej till dem, för att istället satsa på en inte lika säker och välbetald uppgift.
Jag valde jobb efter mitt hjärta.
Reklamfritt.se har varit mitt jobb till 80 % de senaste 2 månaderna. Målet med denna sida och tjänst är inget mindre än att stoppa den pappersbaserade direktreklamen i Sverige. Med Reklamfritt.se kommer jag att ge järnet för miljön, för vår framtid och för alla konsumenter här i landet.
Det här är en kamp mot en bransch som omsätter 10 miljarder kronor om året.
Men även om fokus främst kommer att ligga på miljöfrågan så ska Reklamfritt.se även beröra frågor om teknik, företagsamhet och marknadsföring. För att uppnå vårt mål så måste vi givetvis erbjuda digitala alternativ till den pappersbaserade direktreklamen.
Reklamfritt.se är en omöjlig uppgift, eller en underbar utmaning.
Oavsett mitt arbete med Reklamfritt.se så kommer jag att fortsätta blogga här. Jag arbetar trots allt fortfarande med ett eget projekt till 20 % (och mer därtill). Och även där ska jag döda jättar.
Ps, vet du förresten vad Davids bästa vän hette? 😉
Ja, nu är det dags att avslöja vad det är jag arbetar med. Eller åtminstone delvis.
För ungefär 1 1/2 månad sedan blev jag anställd till 80 % för att utveckla en helt nytt affärsidé. Det är ett uppdrag som rymmer allt från projektering och planering till praktiskt utförande och marknadsföring. Då det är en rätt så självständig roll så har jag arbetat med allt från teknik och kodknackning till strategier och marknadspositionering.
Det har helt enkelt varit perfekt för mig.
Till min hjälp har jag två oerhört skickliga och drivna entreprenörer, som stod för den ursprungliga idéen och som har bistått mig under denna tid. Den ena är extremt tekniskt kompetent, medan den andra har gedigna kunskaper om försäljning. Det är dessutom två riktigt schyssta lirare och våra värderingar och personligheter har fungerat perfekt ihop. 🙂
Just nu arbetar vi för fullt med att färdigställa de sista bitarna innan den skarpa lanseringen. För att fokusera maximalt på detta kommer jag fr om nu att göra ett (frivilligt) uppehåll i min blogg. När vi kör skarpt så kommer jag fortsätta blogga, både här och för det nya projektet.
Så, vad är det då jag sysslar med? Jag låter min brevlåda få leda er rätt…
Lite tidigare här i veckan publicerade Internetworld en intervju med Anders Aleborg, angående Bineros blogg. Där berättar Anders att bloggen är bland det bästa företaget har gjort, att bloggandet upptar en kvarts tjänst men att det definitivt är värt det.
Från början var han lite skeptisk:
– Hur ska jag hinna blogga? tänkte jag. Men jag ändrade åsikt ganska fort. Det är kul att blogga!
Det här fick mig att fnittra lite.
Faktum är att jag har skrivit praktiskt taget varenda en kraftigt övervägande majoritet av alla inlägg i Bineros blogg, från dess att vi började blogga till dess att jag lämnade företaget. De som tidigare följde den bloggen har säkert redan förstått det, med tanke på att mitt språk och mina uttryck genomsyrade den rätt så väl.
Inläggen publicerades under olika namn enbart för att det skulle se ut som att hela företaget bloggade. Men jag var väldigt ensam och motarbetad. När jag efterfrågade hjälp, underlag eller respons från mina kollegor så fick jag oftast kalla handen.
Det är rätt så långt från den bild som Anders nu försöker förmedla.
Jag får tillägga att det faktiskt hände att jag fick förslag till blogginlägg från mina kollegor. Dessa fick jag justera, komplettera och illustrera innan publicering. Under två års tid handlade det om ungefär 10-15 inlägg.
Nu kanske det låter som att jag är bitter över att Anders försöker ta åt sig äran för Bineros blogg. Men så är inte fallet. Jag vet vad jag har gjort och de som känner mig vet det likaså. Det är det viktigaste av allt, det är det som räknas.
Jag vill heller inte smutskasta Binero. Binero har gjort många bra saker för hela webbhotellsbranschen och ingen enskild person kan ta åt sig äran för allt det. Inte jag heller.
Jag vill bara, återigen, trycka på för mer öppenhet.
Öppenhet i sociala medier, som bloggar och microbloggar, handlar inte bara om att lyfta fram sig själv i enbart positiva ordalag, så som det fungerar med t ex traditionell PR. Det handlar lika mycket om om att vara mänsklig och visa att man har fel och brister.
Bineros bästa blogginlägg är de som handlade om driftstörningarna med VonAnka. Jag skrev dessa, med hjälp av driftteknikerna på Binero, och jag var löjligt noggrann med att få ut så mycket och detaljerad information som möjligt. Om man läser dem idag kan man se hur desperat och villrådig hela situationen var.
Driftstörningarna föranledde även den automatiska driftinformationssidan hos Binero. När jag först föreslog en sådan sida så föll det inte i allför god jord. Men efter alla driftstörningar, med tillhörande detaljerade blogginlägg och kommentarer, så förverkligades sidan till slut.
Pricken över i:et med VonAnka var Office Space-klippet. Även om VonAnka inte slutade strula med detta (villrådigt som sagt) så visade det vår mänsklighet och frustration, vilket fick våra kunder att visa sympati.
Mig veterligen har dock varken Anders eller Göran sett Office Space än.
Det finns ändå ett par saker jag ångrar med mitt bloggande hos Binero.
Innan jag började blogga hos Binero så hade jag, som vissa av er kanske minns, en personlig blogg. Den var jag tvungen att lägga ner, för att fokusera på Bineros blogg. Vissa saker jag skrev personligen, såsom min skarpa kritik av .SE, var nämligen inte ”så lämpligt” för Binero.
Det var inte bara personligen som jag censurerades. Ett flertal inlägg som jag skrev på Bineros blogg plockades bort av andra medarbetare på företaget (som noterat av bl a Surftown). Jag säger inte att alla mina inlägg var bra, men de var ändå ärliga och uppriktiga försök till inlägg.
Det är bättre att publicera och rätta, med ursprunglig text kvar, än att radera allt.
Kontentan av detta är: öppenhet är ärlighet, även när det gör ont. Det här är ett blogginlägg som är extremt ärligt (och som kan göra ont om Binero ger sig på mig).
Men nog om detta.
I intervjun hos IW berättar Anders även att Binero ska börja blogga mer frekvent. Frekvensen har minskat sedan jag försvann, vilket tycks ha smittat av sig på övriga bloggande webbhotell (det är snart en månad sedan Surftown senast bloggade).
Jag hoppas verkligen att Binero kan hålla bloggfanan högt i webbhotellsbranschen och att deras blogg inte förvandlas till en slentrianmässig och tråkig PR-maskin, utan att den kan fortsätta vara ärlig och intressant. Heja Binero! 🙂
Loopia har idag lanserat något som de kallar för Autobahn. Det är en uppsättning servrar, med Nginx, dedikerade för statiskt material såsom vanliga HTML-sidor och bilder. Nginx är, enkelt förklarat, en väldigt nedstrippad webbserver (som Apache), i stil med lighttpd.
Vid en första anblick är detta väldigt positivt. Nu får man, som kund på Loopia, möjlighet att snabba upp åtkomsten till statiska filer för sin hemsida. Och det hanteras genom kontrollpanelen, på samma sätt som UNIX- och Windows-konton på Loopia.
Eller, för att citera Jimmie Eriksson – ”enklare och mer kraftfullt än så blir det inte”.
Men så började jag fundera…
Hur enkelt är det egentligen att använda separata utrymmen (läs: olika domäner/subdomäner och FTP-konton) för att hantera materialet för en hemsida? Och hur fungerar det med ett publiceringssystem, såsom WordPress eller Joomla? Vad händer om en plattform inte fungerar? Fler plattformar tenderar att leda till fler problem.
Personligen skulle jag prioritera andra saker (läs: dieselaggregat) på Loopia och min uppfattning om ”enkelt” är snarare en lösning där kunderna laddar upp sina filer till ett enda utrymme, för att därefter (innan webbservrarna) styra om trafiken till olika webbservrar helt ”osynligt” för kunderna (beroende på vad det är för material).
Men jag förstår varför Loopia gör detta (heja Daniel!) och jag tycker det är skönt nördigt likaså. Jag hoppas att mina farhågor inte besannas och att ledningen på Loopia och Mamut verkligen förstår vad detta innebär. Om inte annat så kan det sporra ytterligare aktörer till liknande förbättringar (och kanske ännu enklare lösningar).
Under min uppväxt, fram till dess att jag var nästan 20 år, så var jag med i en frikyrklig grupp (eller sekt). Det har bl a inneburit att jag har läst Bibeln, från pärm till pärm, åtminstone ett 10-tal gånger. Av alla berättelser från Bibeln finns det en som jag fastnade extra mycket för, en som jag än idag är väldigt fascinerad av.
Hur enkelt är det egentligen att använda separata utrymmen (läs: olika domäner/subdomäner och FTP-konton) för att hantera materialet för en hemsida? Och hur fungerar det med ett publiceringssystem, såsom WordPress eller Joomla? Vad händer om en plattform inte fungerar? Fler plattformar tenderar att leda till fler problem.