Bortskänkes: spelbloggen.se

Ni kanske minns att jag har haft rätt så stora planer för spelbloggen.se. Det skulle förvisso fortfarande vara möjligt att förverkliga dessa idéer, men jag känner inte att jag har den tid som krävs för det. Jag vill istället fokusera på Reklamfritt.se och min egen (småhemliga) affärsidé.

Jag har därför funderat en del kring vad jag ska göra med domänen spelbloggen.se.

Det är nämligen en väldigt bra och värdefull domän, som jag säkert skulle kunna få ett femsiffrigt belopp för. Jag köpte den själv för flera tusen för ett par år sedan och en större slant skulle inte sitta helt fel (med tanke på vårt kommande tillskott).

Men det känns ändå inte riktigt bra.

sellout

Oavsett hur mycket pengar jag kan tjäna på spelbloggen.se så tar det mig emot att sälja den. Jag har alltid tyckt att det är fel att sälja domäner i andrahand. I en perfekt värld skulle det inte finnas en andrahandsmarknad för domäner, i en perfekt värld skulle alla domäner fylla ett syfte (istället för en domänspekulants portfölj).

Detta oavsett hur rumsrena domänpundarna är idag. 😉

Nej, någon försäljning kommer det inte bli tal om. Jag vill istället att denna domän ska användas ordentligt, att den kommer till nytta och skapar ett värde för dess ägare och användare. Därför kommer jag nu att skänka bort spelbloggen.se.

Är du sugen på att ta över spelbloggen.se?

Då vill jag att du skriver en kommentar till detta inlägg, där du berättar vad du vill göra med domänen. Den som kommer med det bästa förslaget (i mina ögon) får domänen. Rent konkret innebär det att jag delegerar om domänen för att därefter, om ungefär ett år, överlåta domänen (förutsatt att den hanteras väl).

Vad du vill göra med domänen spelar ingen roll, så länge jag kan se att det finns en ordentlig tanke bakom det. Om det handlar om tevespel eller inte spelar ingen roll, det kan lika gärna vara en blogg om t ex poker, stryktipset eller något annat.

Huvudsaken är som sagt att domänen kommer till nytta.

Domänen kommer att förlängas med ett år inom kort, så jag har inte bråttom med att hitta en ny ägare. När rätt förslag kommer in så delegerar jag om domänen enligt överenskommelse, samt berättar om det här i min blogg.

Om domänen inte sköts enligt överenskommelse så kan jag delegera om den (givetvis först efter en dialog). När domänen sedan överlåts så får den nya ägaren stå för överlåtelseavgiften. Men det är som sagt en bråkdel av domänens värde.

Må bästa förslag vinna nu.

Nu är jag .SE:s bitch

Igår skrev jag ett par rader om att .SE har börjat blogga, samt skickade in en ansökan om att bli gästbloggare hos dem. I förmiddags fick jag inte bara ett positivt svar på min ansökan, jag blev även inbjuden till att vara moderator under ett seminarium om webbhotell på Internetdagarna i november.

Om man ger dem lillfingret…

Skämt åsido, detta kan nog bli rätt så bra. Även om mina känslor för .SE inte alltid har varit de mysigaste och goaste, så tror jag alltjämt på dialoger. Det lönar sig att prata med dem. Registrars.se är ett bra exempel på detta.

Men tro nu bara inte att jag har gått och blivit mesig. Min hjärna går på högvarv, både vad det gäller blogginlägg som kan skapa intressanta effekter hos dem och upplägg som kan göra detsamma under webbhotellsseminariet i höst.

Dom skulle bara veta vad de gett sig in på. 😉

Stilla mitt hjärta

Inlägget jag skrev igår om Bineros blogg rörde, inte helt oväntat, upp en del känslor.

Utöver kommentarerna här i bloggen har jag även talat med flera personer med insyn. De som räknas. Och jag har förstått att min reaktion, om än att den var förståelig, kanske inte var helt berättigad. Åtminstone inte utåt sett.

Det finns saker som inte framgår av inlägget, men som påverkade dess utformning.

Jag är en känslosam människa. Gårdagens inlägg reflekterade detta. Om jag ser något som är rätt så kämpar jag för det, om jag ser något som är fel så kämpar jag mot det. Det är både på gott och ont.

Även om det var en sanningsenlig och personlig reflektion, så var inlägget inte fullständigt. Med facit i hand kan jag konstatera att det var fel av mig att publicera det. Jag får givetvis be om ursäkt för det.

Gårdagens inlägg kommer dock att kvarstå, med referens till detta inlägg. Allt i öppenhetens namn.

Här framöver tänker jag undvika att blogga om Binero. Mina erfarenheter där har varit en lärdom. Det jag har upplevt, och fortfarande upplever, efter Binero är av värde likaså. Men jag sparar detta till ett senare tillfälle. Jag har trots allt länge funderat på att skriva en bok om mina 10 år i domän- och webbhotellsbranschen.

Från och med nu kommer min blogg främst handla om webbhotell och domännamn i allmänhet, i kombination med företagande och marknadsföring. Till detta vill jag fortsätta reflektera över öppenhet och vänlighet. Mer ödmjukhet ska in likaså.

Samt min nya passion… miljön. 😉

Blogga hos .SE

.SE har börjat blogga. De skriver dock främst om saker som berör Internetdagarna, men det är alltjämt en intressant början. Bland de som hittills har bloggat där märks bl a Danny Aerts, Anne-Marie Eklund Löwinder och Patrik Wallström.

Men det är inte bara deras medarbetare som skriver där, de tar även in gästbloggare. Orädd som jag är så skickade jag dem en ansökan. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska skriva om, här är mina alternativ än så länge:

  • .SE – det sista svenska monopolet
  • DNSSEC, därför lyckas det inte
  • Så lurar du din registrar
  • Warehousing á .SE
  • Domänpundarna dödar entreprenörskapet

Vad tycker du? Håll bara inte andan i väntan på att jag ska få blogga där. 😉

Länkförkortare är skit (här är ett bättre alternativ)

I takt med att Twitter och andra microbloggar (som min favorit Bloggy) har blivit allt mer populära så har även länkförkortarna (URL-förkortare, URL shortener, shurls osv), fått en pånyttfödelse.

Det som för 10 år sedan användes som substitut för domännamn (då med namn som come.to/, surf.to/ osv) har idag blivit ett sätt att skicka länkar inom tjänster med teckenbegränsningar. Och det är lika dåligt nu som då.

Det största problemet med länkförkortare är det faktum att man inte kan se var en länk pekar. Om man har tur så länkas allt rätt, men det är inte omöjligt att en sådan länk 1) inte längre fungerar, 2) inte går till avsedd sida eller i värsta fall 3) används för spam, nätfiske (phishing) eller skadlig kod.

Genom att använda sig av länkförkortare så sänker man även värdet av sin egen domän. Visst, de flesta länkförkortare använder sig av metoder som innebär att länkarna bidrar till domänens värde i Google (301-redirects), men den mänskliga faktorn (hur mottagaren uppfattar länken) får man aldrig glömma bort.

Utöver detta tillkommer faktorer såsom att en tredjepart (den som tillhandahåller länkförkortaren) får kontroll över dina länkar (och kan radera/styra om dem, både medvetet och omedvetet) samt olika frågor kring sekretess och juridik (vem äger t ex rätten till länken och användarna av länken?).

Att länkförkortare har blivit populära igen har givetvis en orsak. Syftet med dem är bra, men genomförandet är dåligt. Som tur är finns det bättre alternativ.

RevCanonical (rev=canonical) är ett rätt så nytt koncept/idé. I praktiken innebär det att man skapar alternativa (och kortare) länkar (eller sidor) under sin egen domän, som länkar vidare till den ”riktiga länken” (med 301-redirect).

Så här fungerar det:

När man skapar en sida så skapas det även en länk. Länken kan utformas på olika sätt, antingen manuellt eller automagiskt. Länken till just denna sida (detta blogginlägg) har skapats av WordPress och ser ut så här:

https://sulo.se/2009/04/16/lankforkortare-ar-skit-har-ar-ett-battre-alternativ/

Denna länk är 78 tecken lång. Det innebär att jag har kan använda ytterligare 62 tecken om jag vill skicka länken på t ex Bloggy. Med dessa tecken ska jag kort förklara vad länken handlar om, vilket är långt från enkelt. Enbart detta stycke innehåller t ex 268 tecken.

Nu kan jag istället använda mig av ett RevCanonical-tillägg till WordPress, för att på så sätt skapa en länk som ser ut så här:

https://sulo.se/p873/

Och hux-flux så kan jag använda nästan dubbelt så många tecken för att beskriva vad min länk handlar om. Detta samtidigt som jag själv har full kontroll och de som ser länken även förstår vilken domän den går till. Smart va?

Eftersom jag använder WordPress.com så fungerar rev=canonical inte med sulo.se (än så länge), men för andra WordPress-sidor som jag jobbar med så är RevCanonical-tillägget obligatoriskt här framöver.

Jag hoppas att du gör detsamma och sprider ordet om rev=canonical, så att vi slipper det länkhelvete som länkförkortarna leder till.